Med förskräckelse läser jag om hur flera av Svenska kyrkans församlingar inbjuder till s.k. drop in-dop, d.v.s. dop utan dopförberedelse vare sig för den vuxna dopkandidaten eller för den minderåriga dopkandidatens föräldrar. Man anar att bakom ett sådant handhavande av dopet ligger antingen en grov missuppfattning av dopets innebörd eller – ve och fasa – en ren och skär ekonomisk avsikt: att genom dopet hemligen värva medlemmar för framtida skatteinkomster till Svenska kyrkan. Ty genom dopet blir man (förr eller senare betalande) medlem i Svenska kyrkan. Man skulle i så fall mot Svenska kyrkans mekaniska drop in-dop kunna rikta samma kritik som Luther riktade mot sin tids avlatshandel: "När slanten i kistan klingar, sig själen till himmelen svingar" (Tetzel).
Men låt mig för fridens skull anta att det senare inte är fallet utan att det ligger någon slags god tanke eller avsikt bakom denna inbjudan till drop in-dop. Det är likväl en avsikt som djupt missar målet för dopets mening. Ty samtidigt med dopet ligger alltid ett krav på omvändelse för den som skall döpas eller för den minderåriges föräldrar. När Petrus på den första pingstdagen predikade för de närvarande judarna träffade ordet dem i hjärtat, så att de frågade: "Vad skall vi göra?" Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder." Petrus vädjade till dem också med många andra ord, och han uppmanade dem: "Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte" (Apg. 2:37-40). Detta är långt ifrån tanken på något drop in-dop. Bakom dopet och tillsammans med dopet ligger alltid en kallelse från Gud och ett krav på omvändelse till den kristna tron.
Samma krav på tron möter också i Markusevangeliet när Jesus efter sin uppståndelse säger till sina apostlar: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd" (Mark. 16:15f.).
Det förvånar mig att Svenska kyrkans biskopar låter detta missbruk av dopet fortgå. Någon kan tycka att jag som f.d. medlem av Svenska kyrkan inte har någon anledning att ingripa i Svenska kyrkans "inre angelägenheter". Men det är inte någon "inre angelägemnhet". Vad som sker i Svenska kyrkan har en dyster inverkan på det ekumeniska klimatet, och det finns all anledning för övriga samfund att beakta och kritisera den utveckling som äger rum i vårt än så länge största kristna samfund. Jag tror tyvärr att Svenska kyrkans liberala inställning inte bara till dopets handhavande utan också i många övriga frågor kommer att leda till att allt fler människor lämnar Svenska kyrkan av likgiltighet inför kyrkans brist på ordning. Drop in-dopet kan i det långa loppet visa sig vara ett drop out-dop.
