Denna illumination från en medeltida bibelhandskrift framställer Gud som världens store byggmästare, han, som enligt Thomas av Aquino kan jämföras med allt som skapats på samma sätt som arkitekten förhåller sig till allt som byggts (ut artifex ad artificata). Bilden bygger på centrala bibliska utsagor. Runt den ännu formlösa jorden, som är öde och tom, råder närmast ett stort mörker (1 Mos. 1:2). Gud skiljer vattnet ovan fästet från vattnet under fästet (på bilden det blå vatten som omger jorden på ömse sidor) och skapar de två stora ljusen, sol och måne till att råda över dag och natt. Också stjärnorna (eller planeterna) har sin plats inom samma område för att lysa upp mörkret. Enligt Thomas av Aquino är Gud inte bara den första orsaken utan också den förste röraren (primus motor). På bilden tycks han sätta universum i rörelse med sin vänstra hand. Det mest intressanta med denna bild av Gud som världens store byggmästare är inte bara att Gud står utanför det universum han skapat med sin vänsterfot, utanför tid och rum, något som vi hjälpligt kan föreställa oss, men också utanför ramen till bilden med sin högra fot. Gud står utanför alla våra föreställningar om honom, och vi kan aldrig få grepp om honom med våra vetenskapliga instrument och teorier.
Högerfoten antyder måhända något mer. Han som är universums Skapare och Herre är med sin högra fot på väg ut ur bilden, till oss, till betraktaren. I tidens fullbordan sänder han sin högra hands man, Ordet – genom vilken han skapat allt – för att rädda världen. Världens byggmästare blir själv för en kort tid timmermannens son, själv en timmerman, underkastad skapelsens lagar och ordningar.
