”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er… Herren är nära”. Som en trumpetfanfar i adventstidens mörker ljuder orden ur Paulus brev till församlingen i Filippi (Fil. 4:4). Brevet är skrivet när Paulus befinner sig i fångenskap (Fil. 1:12-14) men är trots detta genomsyrat av den djupaste glädje. Gång på gång upprepar han: Gläd er i Herren! (Fil. 3:1). Det är alltså inte utan orsak som Filipperbrevet brukar kallas för glädjens brev, skrivet ur den djupaste ovisshet om framtiden (Fil. 1:19-25). Glädjen vilar nämligen inte på fromma förhoppningar om frigivning utan är en glädje som vilar på föreningen med Kristus i både liv och död.
Hur skall man kunna nå fram till en sådan obruten glädje? Stinissen pekar i sin bok om Andens frukter på att kungsvägen till glädje går genom tacksamhet (Det nya vinet, s. 64). Också i det djupaste mörker finns det alltid något att vara tacksam för. När detta gäller redan vårt jordiska liv, hur mycket mer måste det då inte gälla för vårt liv ”i Herren”. ”Gläd er alltid i Herren”. Det lilla ordet ”alltid” är viktigt. ”Gläd er i Herren – alltid!”, d.v.s. under alla omständigheter. Också under prövningar, motgångar, sorger och lidanden får vi överlämna oss åt honom som har givit sitt liv för oss. Det leder till en stor tacksamhet och därmed också till en stor glädje.
Paulus påminner oss om detta i ett annat av sina fångenskapsbrev (Kol. 4), Kolosserbrevet: ”Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan” (Kol. 1:24). Vi är inte ensamma i våra lidanden, det är till och med så att vi i våra lidanden får ta del i Kristi lidanden och vi får göra det för hans kropp, som är kyrkan. Genom att våra lidanden får vara en del av Kristi lidande och genom att vi får lida ställföreträdande för kyrkan, som är Kristi kropp kan lidandet leda till både tacksamhet och glädje.
"Gläd er!" Det grekiska ordet χαι'ρετε är detsamma som möter i ängeln Gabriels hälsning till Maria: "Gläd dig, du högt benådade". Det är också beteckningen för Herrens måltid, eukaristin, tacksägelsens och glädjens måltid. "Herren är nära" – inte bara i den betydelse som kanske låg närmast till hands för Paulus, nämligen Herrens återkomst, inte heller bara i det julfirande som ligger framför oss utan också i Guds ord, eukaristin, bönen och i hjärtats fördolda rum.
