Välsignat flaskvatten?

Fler vill samla pengar med välsignat vatten lyder en rubrik i tidningen Dagen. Utgångspunkten är att Frälsningsarmén i Örnsköldsvik kommit på idén att sälja välsignat vatten på flaska till förmån för sin hjälpverksamhet. Andra vill ta efter, däribland en präst i Svenska kyrkan.

"Vattnet verkar det förvisso icke" lärde jag mig en gång av Martin Luthers lilla katekes, "utan Guds ord som är med och när vattnet, och tron som förtröstar på det med vattnet förenade ordet". Då gällde det dopvattnet och frågan hur detta vatten kunde åstadkomma en så kraftig verkan att det ger syndernas förlåtelse, "frälser ifrån döden och djävulen och ger evig salighet åt alla dem, som sätter tro till Guds ord och löften."

Om flaskvattnet i Örnsköldsvik och på andra ställen åtföljs av något Guds ord låter jag vara osagt, i varje fall säkert inte av något ord om dopet, ty vattnet skall inte användas till tvagning från synden, döden och djävulen utan till att stilla kroppen törst. Får man göra så? frågar sig vän av ordning. Är det inte att driva gäck med det heliga? Prästen ifråga försvara sig med att hon säljer sitt vatten "med en stor portion härlig kristen humor".

Låt mig säga att idén att samla in pengar till sociala ändamål eller kristen kärleksverksamhet med hjälp av okonventionella metoder har min välsignelse, men frågan är om det nödvändigtvis skall ske med hjälp av vatten, som dessutom betecknas som "välsignat". Vatten är ju redan i sitt naturliga tillstånd en välsignad sak utan vilket människan inte skulle kunna leva. Men vatten i överflöd kan också vara en förbannelse för dem som drabbas av skyfall och översvämningar. Denna vattnets dubbla funktion kommer till tydligt uttryck i det kristna dopet, som innebär att vi, efter de förebilder som Gamla testamentet ger, genom dopets vatten  räddas från de onda makternas tyranni till den frihet och frälsning som Jesus vunnit åt oss genom sitt lidande, sin död och uppståndelse (1 Petr. 3:21-22).

Det är från detta dopets vatten som andra former av vattenceremonier i Kyrkan hämtar sin mening och kraft, vigvatten, bestänkelser, dopförnyelse etc. Ingenting av detta kommer till uttryck vid försäljningen av det flaskvatten som är tänkt att släcka kroppens törst. I vilken mening det är "välsignat" förblir högst oklart, och kanske är det också därför som prästen Ann-Louise Trulsson ser på saken "med en stor portion härlig kristen humor". Det välsignade vattnet är helt enkelt en lek med ord.

Dock har saken en allvarlig baksida genom att visa på många protestantiska samfunds brist på förståelse för sakramentens innebörd. Där sakramenten saknas eller har en blott symbolisk innebörd där är det också fritt fram för att skapa nya symboliska åtbörder och "påhitt". Vad man saknar skapar man snart en egen ersättning för.