En 23 -årig man från Bergsjön i Göteborg har dött vid strider i Syrien meddelade Göteborgsposten på lördagen. I gårdagens nyhetssändningar i TV blev det klart att det var fråga om 21-årige Mohammad Al-Hasan, som p.g.a. sin religiösa tro sett sig tvungen att resa till Syrien och gå i strid på rebellenas sida i kampen mot Assad-regimen i Syrien. I både Rapport och Aktuellt intervjuas hans föräldrar, som på allt sätt, bl.a. med hjälp av polisen, försökt hindra honom från att åka, men utan att lyckas. Uppgivet säger pappan: "De tycker nog (d.v.s. myndigheterna) – en mindre", d.v.s. en invandrare eller en islamist – oklart vilket – mindre [är bara bra].
Att gå i krig för sitt land – eller kanske för sitt grannland – mot en hotande ockupation har inte varit främmande för oss svenskar. Man behöver bara gå tillbaka till andra världskriget för att inse den saken. "Finlands sak är vår" hette det, och för många frivilliga blev det en hederssak att ställa upp och till och med att ge sitt liv i den s.k. finlandshjälpen. Men för att hitta religiösa motiv för att gå i strid får man nog gå tillbaka till Gustav II Adolfs härnadståg mot det katolska europa.
Erfarenheten har lärt oss att man skall vara försiktig med att åberopa Gud för krigiska insatser. "Mitt rike hör inte till denna världen" säger Jesus. "Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Problemet är att inom Islam är religion och politik är så nära förenade att det nästan är omöjligt att tänka sig en helt opolitisk Islam. Under åberopande av koranens uppmaning till jihad drar man sig inte heller för att angripa andra islamtroende därför att de inte vill införa sharia-lagar. Om detta vittnar dagens mycket läsvärda ledare i Sv.D.: Mer vapen ingen lösning i Syrien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar