"Vi tror på en ökad handel… " mässar en representant för Sveriges inköpschefer, med anledning av den instundande julen. Det låter nästan som en trosbekännelse och är det naturligtvis också.
"Vi tror på en temperaturförhöjning på 2-4 grader under de närmaste 50 åren…" hävdar en miljöpolitiker och ger därmed uttryck inte för en förhoppning men kanske för en fruktan eller rädsla inför framtiden. Låter också som en trosbekännelse, om möjligt ännu mer trosviss.
Faktum är att tron lever frisk och livskraftig i de flesta sammanhang som omger oss, politiska, ekonomiska, ja, också vetenskapliga, ty hur skulle vetenskapen annars komma framåt? Hypoteser är vetenskapens livsluft.
Om tron i internationella sammanhang handlade tisdagens Korrespondenterna, där vi fick möta afrikanska, evangelikala kyrkor med andeutdrivning på schemat och indiska hindupräster, som med hjälp av horoskop bistår politikerna med att fatta visa beslut. Men i reportaget fanns också en medvetenhet om i vilken utsträckning också vi i västerlandet låter oss styras av "myter", som ger oss mönster för vad vi skall tro och hur vi skall handla i både politiska och ekonomiska frågor. Fed-chefen ger oss ledning, inte genom vad han säger utan genom hur han säger det han säger, d.v.s. genom att ingjuta mod och tillförsikt om den ekonomiska framtiden.
Hur förhåller sig nu den kristna tron till allt detta? Ty också vi tror, men vad är det vi tror? Är det bara ytterligare en myt bland alla andra myter, en slags förhoppning om att allt skall gå väl? Så tycks KG Hammar uppfatta saken och – i hans efterföljd – den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén. Den kristna trosbekännelsen skiljer sig emellertid på väsentliga punkter från de sekulära trosbekännelser som vi här har granskat.
1. Den kristna tron handlar inte i första hand om vad som kan tänkas ske i framtiden utan om vad som har skett, nämligen om Jesus Kristus och om det som han står för.
2. Det som nutida "dunbolsterteologer" kallar myter (jungfrufödelsen, uppståndelsen etc.) är i själva verket vittnesbörd från Maria och lärjungarna, konfirmerade av Jesu egna utsagor om sin himmelska sändning och fullmakt. Ingenting är i detta sammanhang viktigare än Jesu eget vittnesbörd om sig själv: "Jag och Fadern är ett", Joh. 10:30.
3. Tron börjar inte med en diskussion om det otänkbara utan med det personliga mötet med Jesus Kristus i hans ord och sakrament, men tron kan inte heller vara utan stöd i den verklighet som omger Jesus. "Om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro", skriver Paulus till församlingen i Korinth, 1 Kor. 15:14.
4. Den kristna tron har konsekvenser för hur vi lever och liknar i det avseendet sekulära trosmönster. Men jag vågar hävda att dess grund är fastare än många sekulära troslärors och dess hopp är rikare och mera glädjefyllt än många moderna profeters undergångsvisioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar