Skarpkusen i lärarbostaden

I min barndom bodde vi i en lärarbostad på övervåningen till en gammal nedlagd skola i Sveg. Byggnaden var försedd med ett torn och en tornveranda till vilken man kunde komma upp via en mycket brant trappa. Från trappan kunde man ta sig upp på plåttaket till huset och via en taklucka ned till vinden. Tornverandan var kanske tänkt för avkoppling och kaffestunder, men vad jag kan minnas användes den aldrig till detta, dels p.g.a. den branta trappan, dels p.g.a. att verandan kryllade av ”skarpkusar”, den lokala benämningen för vad som allmänt kallas snytbaggar (hylobius abietis). När jag goglar på ”skarpkuse” får jag till min förvåning som första förslag upp en artikel ur tidningen Östersundposten, som förmäler att vårdcentralen i Sveg invaderats av något som i folkmun kallas ”skarptroll”, http://www.op.se/jamtland/harjedalen/krypinvasion-pa-halsocentralen . Både skarpkusen och benämningen har överlevt i över 70 år!

Skarpkusar var roliga att handskas med. När man samlade dem i en plåtburk med lock kunde man höra hur de kröp omkring där inne i sitt sökande efter frihet. När man stack ner ett finger i burken var det alltid någon skarpkuse som kramlade sig fast vid fingret med sina skarpa klor för att komma ut. Att det var fråga om skadeinsekter, som långsamt åt sig igenom lärarbostaden, hade jag givetvis ingen tanke på. (Huset revs  f.ö. på 1970-talet för att ge plats för moderna hyresbostäder). Kanske är det också ett hälsotecken att skarpkusen sökt sig från lärarbostaden till vårdcentralen!

När jag nu på ålderns höst tänker tillbaka på min barndoms skarpkusar slår det mig hur väl dessa skarpkusar i sin plåtburk illustrerar vår mänskliga tillvaro. Vi kryper omkring i vår slutna tillvaro trots alla mänskliga försök att spränga dess gränser med både elektronteleskop och rymdraketer. Men så händer det att Någon gläntar på locket och släpper in det profetiska ljuset, och vi kan ana att det finns en annan och bättre tillvaro än den där vi befinner oss nu.  Men också när locket tas bort för gott och det himmelska ljuset från Jesus Kristus strömmar ner över vår tillvaro är vi oförmögna att själva ta oss upp – till dess att någon sträcker ner nådens finger på vilket vi kan klamra oss fast för att lyftas upp till den utlovad friheten. Se där, vad en skarpkuse kan lära oss!

Skarpkuse - hylobius abietis