"Synd på sekulär långfredag"

Sam Sundberg har i en krönika i Sv.D. (11/4) jämfört Earth Hour med botgöring på Långfredag: "Synd på sekulär långfredag". Det är lätt att uppfatta Earth Hour (då man för en timme släcker ner all belysning) som en tom gest eftersom den knappast åstadkommer någon energisparing alls. Har den som symbolhandling någon psykologisk effekt på sikt? Knappast. Sundberg menar att dess faktiska effekt är att den göder vårt behov av samvetskval och tillfredsställer vårt behov av gottgörelse. Mot vem? Mot moder jord får man förmoda. Dock bara under en timme per år.

Problemet är att när vi inte längre har någon personlig Gud att stå i relation till (och därmed heller inte stå till svars inför) är allt tal om skuld, försoning och gottgörelse tomt och meningslöst. En verklig revolution i vårt förhållande till moder jord kan det bli först i det ögonblick när vi erkänner Honom som har skapat både himmel och jord och står bakom hela universum. Då blir varje släckt lampa en trosbekännelse och varje kompostpåse en gudstjänst.