Förnuft eller känsla?

I dag vill jag rekommendera en nyutkommen bok "Till den kristna trons försvar" av Peter Kreeft och Ronald Tacelli i översättning av Håkan Hammarén, trots att jag inte hunnit läsa mer än en liten del av den. Det är naturligtvis farligt att ge en rekommendation på så lösa grunder, men utgivningen av en sådan bok i svensk språkdräkt är en så exceptionell händelse i sig, att det tarvar ett tidigt omnämnande. Det är nämligen fråga om en modern "Summa" eller sammanfattning av den kristna tron i form av frågor, invändningar och svar,  en sådan som var vanlig på medeltiden och där Thomas av Aquinos Summa utgör det mest kända exemplet.

Att utgivningen är exceptionell beror emellertid inte bara på dess form utan också att den sker mot bakgrund av det rådande kulturklimatet i vårt land, där frågor om religion och tro nästan alltid hänförs till det privata området eller till känslolivet – om man nu inte betecknar dem som ren "vidskepelse". För att ge ett litet smakprov ur boken vill jag citera ett stycke som handlar om varför man över huvud taget skall bedriva apologetik, d.v.s. försvar för den kristna tron:

"De flesta människor föraktar eller ignorerar apologetiken eftersom den verkar mycket intellektuell, abstrakt och rationell. De hävdar att livet, kärleken, moral och helighet är mycket viktigare än förnuftet. De som resonerar så har rätt: det är bara det att de inte lägger märke till att de fört ett resonemang. Vi kan inte undvika att göra det – vi kan bara undvika att göra det på ett bra sätt. Dessutom är förnuftet en vän, inte en fiende till tro (se kap. 2) och helighet, eftersom det är en väg till sanningen, och helighet innebär att älska Gud som är Sanningen.
...
 Alla argumenten i denna bok, och i alla andra apologetiska böcker som någonsin skrivits, är mindre värda i Guds ögon än en enda kärleksfull handling mot Honom eller din nästa. Men om så bara ett enda av dessa argument är gott, så är det i sig mer värt än det pris i kronor räknat som du betalade för hela denna bok" (s. 38f.).

Det låter kanske inte precis som en rekommendation, men i varje fall som en lockelse till att läsa vidare. Jag får säkert anledning att återkomma till boken i framtida blogginlägg.