En Gud som låter sig hädas

Svenska journalister kryper för islamistisk fundamentalism skriver Bitte Assarmo på Newsmill.  Hon menar att Svenska journalister inklusive Jan Hjärpe tar alltför lätt på de våldsaktioner som islamistiska fundamentalister iscensätter och alltför okritiskt sväljer hädelser mot Muhammed som ett brott mot religionsfriheten.  Om en liknande film hade gjorts i ett muslimskt land och handlat om någon av de judisk-kristna profeterna hade ingen ifrågasatt filmskaparems rätt att ironisera och karikera kristna och judar. "Det är nämligen skillnad på religion och religion. Om islam och dess profet får ingenting ont sägas", skriver hon.

"Det är skillnad på religion och religion" – däri har hon säkert rätt,  kanske mer än rätt än hon egentligen avser. Det är nämligen skillnad inte bara i journalisters och andras behandling av olika religioner utan också i religionernas egen syn på hädelse. Man kan meditera över varför det blir sådant rabalder när Muhammed kritiseras medan ytterst få höjer på ögonbrynen när Kristus hädas. Kanske därför att det ligger en fundamental skillnad mellan religionerna i fråga om inställningen till hädelse, en inställning som går tillbaka till Kristus själv. "Han svarade inte med skymford, när han skymfades. Han svarade inte med hotelser, när han fick lida", skriver Petrus i 1 Petr. 2:23f. Kristendomen bygger i grunden på att Gud blir hädad, när Kristus dör på korset, och att denna hädelse i själva verket leder till världens frälsning. Gud låter sig hädas – av kärlek till sina hädare, skulle man kunna säga. En av de äldsta karikatyrerna av kristendomen föreställer en man som ser upp mot en korsfäst man med åsnehuvud med den förklarande texten "Alexamenos tillber Gud".

Journalisters och andras olika behandling av kristendom och islam ligger därför inte bara i bristande tillämpning av yttrandefriheten, som Assarmo  hävdar, utan förmodligen också i den (omedvetna?) känslan av att kristendomen kan man häda utan risk därför att den principiellt inte bygger på maktanspråk utan på en lidande kärlek. Men detta, som ser ut som dess svaghet, är i själva verket dess styrka.

Den ristade graffitin (här i släpljus) finns numera på Palatinens museum