"Ecce Homo" – Se Människan

Den "misslyckade" restaureringen av Jesusfresken i Santuario de Misericordiakyrkan i staden Borja har fått ett oväntat efterspel. Den lekmannamässiga restaureringen av fresken har av någon beskrivits som "världens värsta restaurering" och bilden som "en hårig apa" eller "ett vilddjur". Andra har velat se den som ett mästerverk. Ofrånkomligt är att bilden har lockat mängder av människor till kyrkan, och församlingen har (genom inträde eller kollekt – oklart vilket) fått ett ekonomiskt tillskott, som fått både upphovskvinnan till restaureringen och släktingarna till tavlans ursprungliga upphovsman (Elias Garcia Martinez) att höra av sig för att få sin del av kakan.

Restaureringen må betraktas som misslyckad och den ursprungliga bilden är möjligen förstörd. Avsikten har enligt upphovskvinnan varit god och verket betraktar hon som ofullbordat. I sin nuvarande utformning påminner oss bilden dock ofrånkomligt om en viktig aspekt på Jesusgestalten, som kommer till uttryck i profeten Jesajas profetia om Herrens lidande tjänare: "Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon" (Jes. 53:2-3). En "Ecce Homo" av annan valör än Elisabeth Ohlson Wallins. Är det kanske trots allt just denna vanmaktsaspekt som drar våra blickar till sig, som lockar människor till besök, som gör att man gärna ger en gåva som offer, som t.o.m. får flygbolag att planera direktflyg till närbelägna Zaragosa? Det skulle förvåna mig föga om bilden i framtiden gav upphov till mirakler.

Se vidare från Religionsvetenskapliga kommentarer: Från oroad troende till konstnär
Se också Ett Herrans liv i Borja, Sv. D. 2012-12-30