Kunskapens träd på gott och ont?

I 1917 års översättning av Bibeln står det i 1 Mos. 2:9 och 2:13 om "Kunskapens träd på gott och ont". Översättningen har ofta vållat huvubry. Betyder det att kunskap är någonting som inte bara är gott utan också någonting som är ont, och att det bästa vore att vi inte hade någon kunskap alls? En sådan tolkning leder lätt till en vetenskapsfientlig inställning, som inte stämmer överens med kristen tro. Är det inte snarare så, att det är vårt bruk av kunskapen som i så fall kan vara på både gott och ont? Den nya översättningen i Bibel 2000 översätter tämligen ordagrant  "trädet som ger kunskap om gott och ont" (‹eṣ  hada‹at  ṭwv  wara‹), något som gör att vi uppfattar den kunskap trädet ger som en moralisk kunskap, kunskap om vad som är gott eller ont, rätt eller fel. Detta låter också underligt, eftersom Gud redan före syndafallet har givit människan både bud och förbud att leva efter.

Nu finns det kunskap av olika slag. Det finns en teoretisk, intellektuell kunskap, sådan som man förvärvar genom att läsa eller höra talas om olika saker, men det finns också en praktisk kunskap, som man förvärvar genom att handla, göra, erfara saker och ting. Båda lagras i minnet, men med olika kraft och varaktighet. Den teoretiska kunskapen är lätt vunnen men också lätt försvunnen. Den praktiska kunskapen sitter inte bara i huvudet utan också i handen men varar längre. Learning by doing är en pedagogisk regel för hur man skall förvärva kunskaper som varar.

Skillnaden mellan dessa kunskaper är på sätt och vis densamma som mellan att veta (eller veta om) och att känna (känna till, erfara). Hebreiska språket gör inte skillnad mellan teoretisk och praktisk kunskap. Jada‹  kan översättas både med veta och erfara.  Före syndafallet kan människan sägas ha kunskap, kännedom, erfarenhet endast av det goda, d.v.s. hon känner Gud. Hon är vänd mot Gud. Hon känner inte av det onda annat än som ett intellektuellt vetande, ett teoretiskt förbud mot att äta av kunskapens träd. Hon lever helt i överensstämmelse med Guds vilja. Adam och Eva är båda nakna men "blygs" inte för varandra. De lever i oskuld, endast klädda i den ursprungliga rättfärdigheten. Vid syndafallet förvandlas allt. I sin olydnad – lockad av ormen, Satan – vänder sig människan bort från Gud. Själva synden består i denna bortvändhet. Det onda är Guds frånvaro. När människan ätit av trädet är kunskapen om det onda är inte längre bara en teoretisk kunskap utan har blivit en praktisk kunskap, en kännedom om och en erfarenhet av det onda. Kanske borde man därför snarast översätta "kunskapens träd" med "trädet som leder till kännedom om (eller ännu hellre: erfarenhet av) gott och ont". Ty det är genom att äta av trädet, d.v.s. leva i olydnad för Gud, som människan får lära känna och erfara ondskan i all dess makt och kraft. Människan befinner sig inte längre i något oskuldstillstånd. Hon blygs för både Gud och medmänniskor. Hon erfar syndens följder i sin egen kropp.