Att möta det onåbara

I torsdagens Sv.D. recenserar Nicklas Lundblad i en understreckare filosofen Thomas Nagels bok Mind and Cosmos: Why the materialist neo-Darwinist conception is almost certainly  false. Boken innehåller en utmaning av den rådande vetenskapliga världsbilden. Författaren pekar på de svagheter som är förenade med den materialistiska och neo-darwinistiska synen på tillvaron. Frågan om kropp och själ kan inte begränsas till förhållandet mellan biologiskt själsliv och biologiska kroppar. Om en materialistisk världsbild inte ger rum för medvetandet och subjektiva upplevelser av att vara medveten, då kan den inte heller vara trovärdig. En kosmologisk utveckling som leder till uppkomsten av liv och nödvändiga villkor för evolutionen kan inte bara vara en materialistisk historia. För en adekvat uppfattning av naturen är det nödvändigt att kunna förklara uppkonsten av medvetet liv som inte kan reduceras till enbart materia. Samtidigt distanserar sig Nagel från företeelser som intelligent design, kretationism eller andra teistiska förklaringar av universum. Men han menar också att vetenskapens begräsning till materialistiska förklaringsmodeller hotar att göra den lika intolerant och tes-tuggande som någonsin religiös dogmatism.

Det intressanta med Nagels bok och med Lundblads i stort sett positiva recension är inte bara erkännandet av vetenskapens tillkortakommande inför frågor som har med livets uppkost, det mänskliga medvetandet, den subjektiva upplevelsen och värdefrågor att göra, utan också vilsenheten i fråga om metod för att komma vidare. Denna vilsenhet sammanhänger naturligtvis med dominansen i den vetenskapliga metod som präglar vårt samhälle. Man saknar helt enkelt sensorium för andra möjligheter att närma sig tillvaron eller vill i varje fall inte erkänna existensen av ett sådant sensorium.

Om man redan från början avskär sig från teistiska förklaringsmodeller avskär man sig också från metoder och förhållningssätt som kännetecknar det religiösa livet. Kännetecknande för relgioner är deras praktiska attityd. De hjälper oss att finna mening i tillvaron, till att värdera gott och ont, till att möta lidanden och svårigheter, till att leva i relationer med andra människor, allt som är kännetecknande för vad vi kan kalla den "andliga" dimensionen i det mänskliga medvetandet, en dimension som dessutom är oerhört betydelsefull för vår mänskliga samlevnad. Om man accepterar att det finns en sådan andlig dimension i tillvaron och i medvetandet som inte bara är identisk med materiella rörelser i vår hjärna, då kan man knappast undvara de metoder och förhållningssätt som kännetecknar det religiösa livet.

Den helige Antonius, munkväsendets fader och vars minnesdag firas i dag den 17 januari, säger:

Den som inte har rena tankar
och vars liv inte har en viss likhet med helgonens liv
kan heller inte förstå det som helgonen säger
och som kommer från Gud

Läs gärna Dwight Longeneckers recension av  Eben Alexanders bok Proof of Heaven samt
Damiano Rondelli, Reprogrammering av celler – och själar
Se också Erik Åkerlund, Vetenskapen och den vetenskapliga världsbilden på Signums hemsida.