Kan du hjälpa Linnéa – hon kommer nog direkt från mörkaste småland.

"Kan du hjälpa Mohammed – han kommer nog direkt från Mecka". Så skrev en lektor vid lärarhögskolan i Falun i det numera riksbekanta mailet till sin kollega, något som orsakat honom anklagelser för rasism och åtminstone tillfällig avstängning från sin lärartjänst. När blir en utsaga bedömd som rasistisk? Låt oss jämföra med följande två utsagor:

"Kan du hjälpa Levi – han kommer nog direkt från Jerusalem".
"Kan du hjälpa Linnéa – hon kommer nog direkt från mörkaste Småland".

I alla tre fallen finns en förbindelse mellan namnen och ortangivelsen. I alla tre fallen finns det  en religiös anknytning i ortsangivelsen, till Islam, till judendomen eller till gammalkyrklig kristendom. Varför bedömer vi utsagorna olika? Är de inte alla tre rasistiska eller är det bara två eller bara en av dem som är rasistisk? I så fall varför? Handlar det verkligen om rasism? Svaret är enkelt. Ingen av utsagorna är i sig själv rasistisk. "Rasistisk" blir ett tillmäle från någon som känner sig hotad eller förfördelad.

Varför är det bara muslimer som känner sig hotade av en utsaga om Mecka? Judar kan också känna sig hotade i vårt samhälle, men knappast av en utsaga om Jerusalem, som i själva verket är deras stolthet och en symbol för judisk historia och sammanhållning. Det borde ju Mecka också vara för muslimer – eller? Att någon skulle känna sig obekväm med att komma från mörkaste småland är väl föga troligt. Varför? Därför att vi har lärt oss att leva med det öppna samhället (Se mitt blogginlägg En Gud som låter sig hädas). I själva verket handlar detta inte om rasism utan om rädslan och ovanan vid det demokratiska samhällets öppenhet, en öppenhet som är otänkbar i många muslimska länder.

Och naturligtvis hakar vi på. Ingen vill vara rasistisk. Alla ställer vi upp på muslimen. Gott så, men varför är vi så angelägna bara om muslimen? Jo därför att där sitter vår rädsla för det främmande och okända. Vi vill inte erkänna vår rädsla, och därför ställer vi upp.

Det finns alltså en ömsesidig rädsla som döljs under ordet "rasism". Muslimen är rädd för att komma i underläge, alla hans understödjare är rädda för att framstå som "rasistiska". Ingen blir hjälpt av en sådan konfrontation, ty en konfrontation är det, inte en konfrontation mellan två "raser" utan en konfrontation mellan två samhällstyper, det öppna och det slutna samhället. I stället för att "hacka" på varandra med hjälp av ordet rasism, borde vi hjälpa varandra till större förståelse för det öppna samhällets värden. Visst skall vi vara försiktiga i vårt ordval, men vi skall också vara öppna med att vi inte vill ha en slutet samhälle.