Som dunster ur dyiga bottnar har näthatet bubblat upp till ytan och spridit sin frånstötande odör. Vem kunde tro att det fanns så mycket puerilt hat lagrat i manliga hjärnors innandömen? Två saker lägger man omedelbart märke till: att hatet är till ytterlighet sexuellt färgat och att det i huvudsak riktar sig mot kvinnor. Detta säger något om dess genealogi, dess upphov och ursprung.
Allt hat är förenat med fruktan och bottnar ytterst i en rädsla över att förlora något som man värderar, kanske makt och inflytande: "Det blir nu kvinnan som tar mannen i sitt beskärm" (Jer. 31:22). Denna fruktan kan vara omedveten men spelar stor roll som drivkraft för det egna beteendet. För att komma till rätta med fruktan öser man galla över det som man upplever som ett hot, ett hot som färgas sexuellt därför att också sexualiteten är en stark och viktig drivkraft.
I själva verket kommer hotet inte utifrån utan inifrån och hör samman med brister i det egna jaget, brister som man kanske inte är medveten om och som man dessutom inte heller är personligen ansvarig för utan är ett resultat av den miljö och omgivning där man vistas. Ingen kan undgå att lägga märke till att den kultur som omger oss i hög grad är präglad av två viktiga ismer: materialism och liberalism, inte minst sexualliberalism. Till materialismen hör vårt ständiga behov att få bekräftelse genom ägodelar, till liberalismen vår koncentration på individen, inte minst det egna jaget, dess tillfredsställelse och njutningar.
Kombinationen av materialism och liberalism leder till resultatet att människor i stället för att betraktas som medmänniskor och medsubjekt nedgraderas till föremål och objekt. Det finns därför en parallell mellan det näthat som svenska kvinnor utsätts för och den näthatt (d.v.s. burqah eller niqab) som muslimska kvinnor i vissa länder tvingas bära så snart de visar sig utanför hemmet. Både näthatet och näthatten fyller samma funktion: att isolera en människa från hennes omgivning, att förminska hennes människovärde, att avidentifiera hennes personlighet, kort sagt: att göra henne till en icke-människa.
Kombinationen av individualism och sexualliberalism har en förödande inverkan på äktenskapssyn och sexualitet. Sexualiteten frikopplas från barnalstringen och äktenskapet betraktas som en formalitet utan egentligt innehåll. De moderna antikonceptionsmetoderna har fråntagit mannen två viktiga dygder: återhållsamhet och ansvar. Det är i ljuset från bristen på dessa två viktiga dygder som vi kan betrakta det uppblossande näthatet. När mannen fråntagits sitt ansvar och kravet på återhållsamhet återstår ingen annan kraft än det brutala våldet.
Detta betyder också att vi inte kan komma till rätta med näthatet bara genom lagstiftning, hur viktig den än kan vara. Långt viktigare är den uppgradering av människovärdet som gäller både kvinnor och män. Uppgraderingen av det manliga människovärdet inbegriper sådana dygder som återhållsamhet, respekt och ansvar utan vilka man aldrig kan tala om kärlek. "Kärleken är tålig och mild... den är inte utmanande, den söker icke sitt... allt fördrar den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den" (1 Kor. 13:4-7). Jämlikheten mellan män och kvinnor har sin grund i den kristna människosynen: att man och kvinna inte bara var och en för sig utan också tillsammans som ansvariga personer utgör en avbild av kärleken i den gudomliga Treenigheten (se mitt inlägg om Kroppens teologi).
Läsning: 1 Joh. 4:18-21.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar