Den "banala" ondskan – och den basala.

I samband med Göteborgs filmfestival anordnades på Pusterviksteatern ett panelsamtal (referat i tidningen Dagen) om ondskans olika ansikten med utgångspunkt från Hannah Arendts bok "Den banala ondskan". Den kom ut i början på 60-talet och väckte stor uppståndelse, eftersom författaren hävdade att ondskan inte bara sitter i människor utan också i samhällets strukturer. När ondskan på det sättet "avpersonifieras" blir den banal i den meningen att man lätt kan dra sig undan det personliga ansvaret för det onda som man råkar bli involverad i (t.ex. miljöförstöringen). Viktiga exempel kan hämtas inte bara från andra världskriget, där många människor genom sin tystnad kom att medverka i den nazistiska judeutrotningen, utan också från vår egen tid, där samma tystnad eller rädsla kan medverka till kvinnoförtryck, sexuella övergrepp och hedersmord. Lenin brukar anföras som upphovsman till talet om "nyttiga iditoter", d.v.s människor som i sin godtrogenhet blundar för motståndarens avsikter och därigenom i själva verket bidrar till avsikternas förverkligande.

Jag har redan tidigare varit inne på frågan om ondskans komplexitet (se min blogg om Multikultur till döds) och gärningsmännens fångenskap i ondskans strukturer. Inte minst i samband med Anders Behring Breiviks terroratentat i Oslo (Se: Är ondskan obegriplig?) ställde sig människor frågan om den totala ondskan. Finns det en sådan total ondska och varifrån kommer den?

Frågor om gott och ont låter sig inte besvaras med hjälp av vetenskapens materialistiska verktyg. Där är vi hänvisade till religionens mytiska berättelser. Att de är "mytiska" betyder inte att de inte är sanna, men att de måste förstås på ett symboliskt plan. De kan ge djupa moraliska insikter. Bibelns skapelseberättelser har åtskilligt att säga om gott och ont, något som inte minst Johannes Paulus II:s meditationer över "Kroppens teologi" har lärt oss. Han påpekar där bland annat att ondskan till sin natur i grund och botten inte är någonting annat än frånvaron av det goda, d.v.s. av Gud. Så länge människorna i paradisets lustgård står vända mot Gud, känner de inte av någonting annat än det som är gott. De har visserligen en teoretisk kunskap om det onda eftersom Gud har givit dem ett förbud att äta av trädet som "ger kännedom" om gott och ont. Men i samma ögonblick som de vänder sig bort från Gud för att utföra den enda handling som Gud har förbjudit dem, får de också kännedom om det onda. Den "basala" ondskan, den grundläggande ondskan från vilken all annan ondska emanerar, består i bortvändheten från Gud.