Så skapas en terrorist

I kulturbilagan av dagens Sv.D. skriver Johan Lundberg om den islamistiske inspiratören Anwar al-Awlaki, vars "predikningar" i form av cd-skivor, bloggar, tidskrifter och Youtube-framträdanden anses ha inspirerat inte bara de två Bostonbombarna Tsarnaev utan också ett par av 11 september-terroristerna, morden på militärbasen Fort Hood i Texas och "kalsongbombaren" Umar Farouk Abdulmutallab. Även en av de två män som misstänktes för att ha legat bakom attentatet mot Lars Vilks i Göteborg 2011 hade på sin Ipod ett stort antal av Anwar al-Awlakis föreläsningar.

Trots att han dödades vid en drönarattack redan år 2011 är Anwar al-Awlaki alltjämt genom sin retorik och sitt amerikaniserade framträdande en betydande inspiratör för vilsna ungdomar i olika media. Liksom Abel talar han ännu fastän han blev dräpt, dock talar han inte som Abel genom tron (Hebr. 11:4) utan genom sin ideologiska förslagenhet, som går ut på att framställa tillvaron som ett krig mellan ett islamofobiskt västerländskt samhälle och den sanna läran, som enligt al-Awlaki består i Islams underliggande budskap: att återinföra kalifatet. Strategin är densamma som i all annan terrorism: att utmana samhällets repressiva krafter för att skapa sympati för terroristerna.

I samma tidning recenseras socialantropologen Erika Fatlands bok om Utøya: Året utan sommar. Genom en rad samtal med ungdomar och anhöriga vill hon i första hand bilda sig en uppfattning om massakerns djävulska förlopp. Men framför allt vill hon försöka förstå förloppet bakom terrorismen. I sin analys upptäcker hon gemensamma drag i olika terroristattacker. Fram växer bilden av pojkar och män med likartade förutsättningar: frånvarande fäder, hopplösa konspirationsteorier och en oförlöst önskan om samhörighet. Som jag påpekat i mitt blogginlägg Hat eller vänskap – i Boston och här hade den äldre brodern Tsarnaev i Boston givit uttryck för sitt utanförskap i det amerikanska samhället med orden: "Jag har inte en enda amerikansk vän. Jag förstår dem inte".

Kanske kan man ana gemensamma drag för presumtiva terrorister. Å ena sidan frånvaron av goda manliga förebilder och en oförlöst längtan efter samhörighet och tillhörighet, å andra sidan en ideologi med typiskt manliga förtecken, en kamp för något som kan ge mening åt en annars meningslös och obegriplig tillvaro.