Maria Magdalenas sju demoner

I en intervju i tidningen Dagen med anledning av de sista föreställningarna av "Jesus Christ Superstar" på Göta Lejon i Stockholm, diskuterar Ola Salo och Gunilla Backman hur musikalens framställning av Jesus och Maria från Magdala förhåller sig till evangeliernas berättelser. Maria Magdalena framstår i musikalen som en stark kvinna, som hade stor betydelse för Jesus. Beteckningen av henne som prostituerad kan mot den bakgrunden ses som uttryck för omgivningens önskan att förringa hennes styrka. En sådan "antropologisk" tolkning utifrån vår tids värderingar och tänkesätt missar ofta de bibliska berättelsernas egentliga budskap.

Traditionen om Maria från Magdala som prostituerad saknar biblisk förankring. Sannolikt har den från början uppstått genom att berättelsen om synderskan som smorde Jesu fötter i Luk. 7:36-50 kommer omedelbart före notisen i Luk. 8:1-3 om de som följde Jesus under hans vandringar, nämligen "de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna... och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar."

Det enda som sägs om Maria från Magdala är alltså att hon blivit botad från sju demoner (jfr. Mark. 16:9). "Demoner" eller "orena andar" får inte uppfattas som ett moraliskt (än mindre explicit sexuellt) invektiv eller  som uttryck för en primitiv verklighetsuppfattning. Undersöker man berättelser om Jesu möte med demonbesatta i evangelierna finner man att de alltid innehåller en "teologisk" kärna,  en utsaga om hinder för Guds rikes framväxt. "Oren" betyder inte omoralisk utan snarare "som håller människan i fångenskap".

Jesu första möte med orena andar sker i Kafarnaums synagoga (Mark. 1:23-28), där en människa besatt av en oren ande ropar: "Vad för oss och för dig, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige". Uttrycket "vad för oss och för dig?" går tillbaka på gammaltestamentliga uttryck (1 Kung. 17:18; 2 Kung.3:13; Dom. 11:12) med en en defensiv, avvisande, försvarande eller åtskiljande innebörd: "Vad har vi gemensamt?" eller "Vad har vi med varandra att göra?" (Jfr. mitt inlägg om Jesu mor, Maria.) Karakteristiskt för de orena andarnas verksamhet är deras höga rop och skrik. De identifieras genom starka känslor som inte låter sig undertryckas.

När den orena anden ropar "Vad har vi med varandra att göra?" ropar han som representant för många. Den orena anden i Mark. 5:9 konstaterar "Legion heter jag, för vi är många". Orenhetens ande, som vill hålla människor i  fångenskap, tar sig många former. Att Maria Magdalena sägs ha varit besatt av "sju" demoner kan vara ett sätt att ge  mångfaldsperspektiv på hennes besatthet men kan också ses som en antites till den helige Andes sju gåvor i Jes. 11:1f., där skottet från Isais avhuggna stam, d.v.s. Jesus, sägs vara fylld av "Herrens ande, vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande".

Vad man slås av i denna uppräkning av andens gåvor är att de nästan alla är kunskapsrelaterade, de har med trons innehåll att göra. När Jesus driver ut de orena andarna befaller han dem att tiga (Mark. 1:25, 34) och besökarna i Kafarnaums synagoga konstaterar: "En ny undervisning [el. lära] med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom" (Mark. 1:27). Mot de orena andarnas känslomässiga övergrepp står den messianske förkunnarens, Guds heliges, ord, som kallar till tro och befrielse. Jesus talar själv om att han driver ut demonerna med Guds finger (Luk. 11:20) eller ande (Matt. 12:28).

Vi vet inte vid vilket tillfälle Maria från Magdala hade fått möta Jesus. Vad vi vet är att mötet ledde till att hon, tillsammans med många andra följde Jesus och hjälpte honom och apostlarna med sina tillgångar (Luk. 8:1-3; Matt. 27:55f.; Mark. 15:40f.). Det är ingen långsökt tanke att Jesus genom sin förkunnelse särskilt appellerade till människor som på olika sätt kände sig bundna. Vad vi vet är också att Maria från Magdala var den första som fick möta den uppståndne Jesus och att hon redan innan hon känt igen honom kallar honom för "Herre"(Joh. 20:13). Hon har lämnat bundenheten hos de orena andarna för bundenheten vid sin Herre. Hon var den förste som berättade för lärjungarna om Jesu uppståndelse (Joh. 20:18) och gavs därför av Hippolytos omkr. år 200 benämningen "apostlarnas apostel".