S:t Justinus Martyren

Justinus Martyren, vars minne vi firar i dag den 1 juni, föddes omkr. år 100 i Flavia Neapolis (nuv. Nablus) i Samarien av inflyttade grekisk-talande föräldrar, som uppfostrade honom i den hedniskt grekiska religionen samtidigt som de gav honom en klassisk bildning i litteratur och historia. Justinus själv var emellertid en sanningssökare, som reagerade mot de grekiska filosofernas intellektuella bedrägeri och begränsningar liksom mot deras uppenbara likgiltighet för gudsfrågan.

Efter många års studier träffade Justinus vid ett tillfälle en man som frågade honom om hans tro och särskilt om filosofins möjligheter att nå fram till sanningen. Han uppmuntrade Justinus att läsa de judiska profeterna, som inte bara talade om Guds inspiration utan också förkunnade en kommande Messias och kyrkans grundläggning.

För Justinus blev detta möte av avgörande betydelse. Han hade alltid på avstånd beundrat de kristna för deras höga moraliska hållning. I sin Apologi skriver han: "När jag var lärjunge till Platon och fick höra anklagelser mot de kristna samtidigt som de var ståndaktiga inför döden och allt det som människor fruktar, sade jag till mig själv att det var omöjligt att de skulle leva i ondska och nöjeslystnad.

Efter sin omvändelse fortsatte Justinus att bära filosofernas mantel samtidigt som han omfattade en enkel och stram livshållning även efter sin ankomst till Rom. Mest känd är han genom sina apologetiska verk, "Apologier" och "Samtal med juden Tryfon", som också innehåller beskrivningar av söndagens gudstjänst som ett offer och  eukaristin som Kristi sanna kropp och blod.  I etiska frågor intog han en klar kristen bekännelse, försvarade celibatet som en kristen kallelse, opponerade mot det rådande bruket att döda barn och kritiserade anhopningen av stora rikedomar och ägodelar.

Justinus skrev både till kejsaren Antonius Pius och Marcus Aurelius och lyckades på så sätt övertyga om de kristnas oskuld i samband med förföljelser. Själv föll han emellertid offer för den romerske prefekten Rusticus ovilja och avrättades år 165 tillsammans med sex andra bekännare för sin tro på Kristus.