Kyrka för stunden eller för evigheten?

Kyrkoherde får pris för drop in-vigslar och dop meddelar tidningen Dagen. "Med teologisk reflektion och respekt för Svenska kyrkans tillhöriga har han hittat former som möter medlemmar som inte tillhör församlingskärnan" heter det i prismotiveringen för Årets förnyare i Svenska kyrkan.  "Det handlar om nedslipade trösklar till Guds nåd."

Prismotiveringen är intressant. Drop in-metoden handlar inte om respekt för  Kyrkan som Kristi instiftelse utan om respekt för dem som "tillhör" kyrkan. Svenska kyrkan sägs dessutom omfatta två kategorier: de som tillhör "församlingskärnan" och de som inte tillhör "församlingskärnan". Kyrkan uppfattas i första hand som en mänsklig, social företeelse, inte som Kristi kropp. Den definieras inte längre av sin upphovsman utan av dem som tillhör den. Det är dessa som skall respekteras, inte Kristus.

Men det är inte bara kyrkan som nedmonteras till det mänskliga planet. Också Guds nåd måste hjälpas på traven genom mänskliga ingripanden, genom att slipa ned trösklarna till Guds nåd. Vilka trösklar? Vem har rest trösklar till Guds nåd?

Ingen reser trösklar mot Guds nåd utom människan själv – genom att säga nej till Gud. De trösklarna kan ingen annan människa slipa ner åt henne vare sig genom drop in-vigslar eller dop, bara den helige Ande som verkar genom en ständig förkunnelse av Guds handlande i Jesus Kristus, av omvändelse och tro. Drop in-vigslar och dop har som tillfälliga företeelser föga att göra med kyrkans evangelisation eller med en förkunnelse som leder till omvändelse och tro. Snarare är de punktinsatser som invaggar människor i en falsk uppfattning av kyrkan som serviceorgan. Det finns en risk att de medverkar de till människors förakt för en kyrka som inte har något annat att ge än en smula rituell förströelse för stunden och inte svarar på människors behov av mening för hela livet. Dop och kyrklig vigsel måste ha samband med ett liv i kyrkans gemenskap.