Oanade konsekvenser

Oförsiktiga uttalanden kan ibland leda till oanade konsekvenser. När USA:s utrikesminister Kerry gjorde ett ironiskt uttalade om att endast Syriens utlämnande av sina giftgasvapen skulle kunna förhindra ett anfall från USA:s sida,  kunde han inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att ett sådant utlämnande verkligen skulle kunna ske. Men Rysslands utrikesminister tog honom på orden och lyckades därmed också förhindra något som annars skulle ha kunnat bli en allvarlig kris för hela världen.

Statsminister Reinfeldts obetänksamma uttalande om sig själv som en "stridshingst" har lett till många muntra kommentarer men kan ironiskt nog också bidra till hans fall. Vem vill låta sig ledas av en stridshingst, som utan att styras av någon i sadeln kan utföra de mest oöverlagda handlingar? Bilden av en herrelös stridshingst bidrar knappast till något förtroende för politiken utan snarare till uppfattningen av politiken som ett rent maktspråk.

När Jesus rider in i Jerusalem kan det till det yttre se ut som en maktdemonstration. Så uppfattades det också av människorna som omgav honom och hyllade honom med orden ur den gamla tronsbestigningspsalmen 118 i Psaltaren: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" (Matt. 21:9). Men den messianske konungen rider inte på någon stridshingst utan enligt profeten Sakarjas förutsägelse "i ringhet" på en åsna, "ett lastdjurs föl". Konsekvenserna blev oanade. Jesus hade själv förutsagt det: "Människosonen har inte kommit för att bli tjänad [d.v.s. för att utöva makt]  utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark. 10:45).

Också när den unga kristna kyrkan förföljdes skedde det med makt eller ironi. En av de tidigaste antikristna inskrifterna visar en människa framför en korsfäst man med åsnehuvud och texten "Alexamenos tillber  sin Gud". Konsekvenserna av dessa förföljelser blev oanade så att Tertullianus omkr. år 200 kunde konstatera "martyrenas blod är kyrkans utsäde".

I dag förföljs kristna kanske mer än någonsin tidigare, framför allt i Egypten, Syrien och Irak. Hur skall vi förhålla oss till maktens och våldets progromer? Makten har sina förespråkare och våldet sin egen logik men det som leder till de mest oanade följderna är den tjänande och lidande kärlekens svar. Vågar vi stå upp för vår tro?