Att ångra och bekänna

Med anledning av Anna Odells filmdebut "Återträffen" , som handlar om hur hon som barn blivit mobbad av sina klasskamrater, skriver Kristin Lundell i måndagens Sv.D. en krönika: "Människor borde ångra sig betydligt mer". Som hon påpekar har det blivit ytterst ovanligt att någon erkänner fel eller uttrycker ånger över sina uttalanden eller handlingar. Mobbning under skolåren försvaras med "vi var ju bara barn". Man kan i det sammanhanget också konstatera att människor under åtal visserligen kan erkänna en handling men samtidigt förneka att de begått brott. I stället försvarar man sin handling eller sitt uttalande med en hänvisning till omständigheterna eller rentav med en hänvisning till brottsoffrets beteende. Att släppa försvaret av sig själv och visa ånger betyder enligt Kristin Lundell att rasera alla fasader och släppa alla säkerhetslinor. "Få tillstånd är ju så sårbara som ånger".

Det finns naturligtvis en anledning till att vi människor har svårt att erkänna fel och visa ånger. Sårbarheten sammanhänger med en osäkerhet inför vad ett sådant erkännande kan föra med sig och med risken att förlora ansiktet, d.v.s. sin personliga maktposition. För att visa ånger fordras inte bara mod utan också att man har sin förankring i någonting annat än det egna jaget. I en kultur där en sådan förankring i stort sett saknas, där blir också ångern en sällsynt företeelse. Man har bara sig själv att lita till.

Förutsättningen för verklig ånger är att det finns en möjlighet till förlåtelse och upprättelse. Eftersom det är osäkert om en sådan förlåtelse kan ges av den som blivit förfördelad, måste förlåtelsen och upprättelsen kunna erhållas på annat sätt. En sådan möjlighet ges genom Kyrkans bikt, där den biktande med egna ord får bekänna sina synder mot  både Gud och mot människor och ta emot förlåtelse. Förlåtelsen, avlösningen, gör det möjligt att ångra och erkänna sina fel också inför den som blivit förfördelad, även om man inte alltid kan förlita sig på den människans acceptans och förlåtelse.

Se vidare påvens onsdagsaudiens om "den kyrkliga dimensionen av syndernas förlåtelse". I översättning här.
Läs också Carina Johanssons bloggkommentar till filmen Återträffen.