Är normer alltid av ondo?

Vad är det för berömvärt med att bryta normer? Frågan inställer sig när man läser alla översvallande eftermälen vid Birgitta Stenbergs död (t.ex. här, här och här). Där framställs hon som den som ”valde att leva sitt liv vid sidan av normen, vid sidan av ett samhälles förväntningar.” Hon blev en ”förebild av omätbar betydelse” genom att bryta alla normer och tabun, genom att ”utforska droger, sexualitet, kärlek.” Finns det då inga goda normer? Är det alltid förebildligt att bryta mot alla normer?

Låt mig ta ett par exempel. Till samhällets normer och förväntningar hör att man inte skall döda och inte heller stjäla. Ingen förväntar sig att man skall bryta mot dessa normer. Det är emellertid uppenbart möjligt att göra det, och kanske man t.o.m. kan bli en förebild för somliga människor genom att våldta kvinnor, skära upp gravida kvinnors magar och skära halsen av sina motståndare som nu sker på löpande band i norra Irak. Ingen skulle komma på tanken att i vår ”civiliserade” del av världen applådera sådan normbrott, men att upphöja normbrott på sexuallivets område till skyarna, är snarare regel än undantag.

Kanske vill någon hävda att brott mot liv och egendom alltid skadar andra människor, men att brott mot normer på sexuallivets område alltid är av strängt privat natur och egentligen bara berör den som bryter mot normen. Det är tvivel underkastat om det verkligen förhåller sig på det sättet och det återstår i varje fall att bevisa. För det första involverar normbrott på sexuallivets område alltid minst två personer och som regel betydligt flera än så, inte minst genom sin ”förebildliga” funktion. Ingen kan förneka att den ”fria” sexualitet som blivit vår tids signum så till den grad att Birgitta Stenberg inte längre kände sig obekväm med sitt normbrytande, samtidigt medfört en oerhörd vilsenhet för en ungdomskultur som känner sig sviken av vuxengenerationen. Den ”livsvisdom rensad från moralkakor” som Birgitta Stenberg anses representera, har i själva verket blivit en kvarnsten om halsen på många ungdomar i dag.

Vad är det för berömvärt med att bryta normer? Inget berömvärt alls.  Normer är till för att hållas. Normer som rör liv, egendom och samvaro mellan människor är djupt grundade i den mänskliga erfarenheten och har inte tillkommit för att göra livet outhärdligt utan lättare att leva. Lättare – men därför inte alltid lätt. Som någon av hävdatecknarna påpekar: ”allt det där som är i enlighet med normen, tryggt, inrutat – det är ju egentligen minst lika svårt att leva i”. Men det har visat sig hållbart i den mänskliga samvaron.