Är Gud begriplig eller obegriplig?

"Den världen ej begripa kan, Maria i sitt sköte fann."

Ivar Arpi har på Svenska Dagbladets brännpunkt lämnat en replik på Zakarias Zouhirs inlägg om terrorism. Han menar att Zouhir försöker utsudda distinktionen mellan terrorister och ”vanliga” muslimer och att Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) också tycks ha svårt att skilja mellan jihadism och islam. Resultatet gör att det blir omöjligt att skilja kritik av terrorverksamhet i islams namn från kritik av hela religionen islam ”som har mycket, mycket lite med terrorism att göra”.

Att islam skulle ha ”mycket, mycket lite med terrorism att göra” är minst sagt en underdrift. Jag vet inte vad Ivar Arpi grundar detta påstående på, men det är knappast på koranen, som åtskilliga gånger uppmanar till krig mot de otrogna, med vilka man avser alla dem som inte omfattar koranens uppfattning om Allah. Att muslimer i Sverige och i Europa inte öppet uppmanar till jihad, d.v.s heligt krig, har åtminstone två orsaker, den ena ideologisk, den andra social. Islam, liksom andra religioner, står under ständigt tryck från liberala krafter, och där liberala krafter fritt får verka, där sker också omedvetet eller medvetet en förändring från det kollektiva till det individuella. Så länge muslimer förblir en minoritet i samhället, där är det också omöjligt att kräva allas ”underkastelse”, vilket är den egentliga innebörden av ordet ”islam”. Att islam ”har mycket, mycket litet med terrorism att göra” beror alltså inte så mycket på islam själv utan framför allt på omgivningen som inte tillåter våldsanvändning i religionens namn.

Visst kan vi vara tacksamma för att islam håller sig till det västerländska samhällets spelregler, men vi skall också vara vakna för att detta inte är någon grundläggande inställning  hos islam. Underkastelse under Allah är och förblir den muslimska hållningen till det gudomliga. Ont och gott finns inte som separata storheter utan allting styrs av Allahs outgrundliga vilja. Allah är den absolute, som inte tål någon eller något vid sin sida.

I grunden handlar det om Guds begriplighet – eller låt oss säga: om Guds gripbarhet. För kristendomen är Gud den som har gjort sig gripbar I Jesus Kristus. I Jesus Kristus har Guds obegripliga kärlek till oss människor blivit påtagligt gripbar, något som fortsätter i kyrkans sakrament. Denna kristendomens tro på Guds kärleks uppenbarelse i Jesus Kristus står i radikal motsättning till Allahs  obegriplighet och outgrundlighet. För muslimen måste den kristna uppfattningen av Jesus som Guds son betraktas som ett avguderi, som måste bekämpas.

Också i människosynen skiljer sig islam radikalt från den kristna människosynen. För muslimen saknar människan en fri vilja till att välja mellan gott och ont. Allt är bestämt i förväg och står alltid i överensstämmelse med Guds outgrundlighet. För kristendomen har människan blivit skapad till Guds avbild och med en fri vilja att välja mellan gott och ont, mellan att säga ja eller nej till Gud.