Äktenskapet som sakrament

På vilket sätt är äktenskapet ett sakrament?

Grundläggande för uppfattningen av äktenskapet som sakrament är Paulus ord i Efesierbrevet 5:25-33: ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den såsom Kristus gör med kyrkan – vi är ju delarna som bildar hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man”.

Det första man kan lägga märker till är att denna förmaning riktar sig till en kristen församling, till kristna människor som själva blivit infogade i Kristi kropp ”genom reningsbadet i vatten och genom dopordet”, d.v.s genom dopet i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn (Matt. 28:19). Genom dopet har de förpliktigats till att leva heliga och fläckfria, utan minsta fläck eller skrynkla. Detta gäller också i det kristna äktenskapet. Äktenskapet skall förverkligas med Kristus och kyrkan som förebild. Så som Kristus har älskat kyrkan och utgivit sig själv för henne, så skall också mannen älska sin egen hustru och hustrun å sin sida visa respekt för sin man. De skall underordna sig varandra i kärlek. Därmed gäller också det motsatta förhållandet, att relationen mellan man och hustru både kan och skall återspegla kärleken mellan Kristus och kyrkan, detta som Paulus kallar för ”en stor hemlighet” (grek. mysterion, lat. sacramentum). Äktenskapets sakramentalitet ligger i dess förmåga att återspegla kärleken mellan Kristus och kyrkan. Äktenskapet pekar m.a.o. ut över sig själv mot någonting högre. När man ser på äktenskapet mellan en man och en kvinna skall man kunna sluta sig till förhållandet mellan Kristus och kyrkan. Denna sakramentalitet är grundlagd redan i skapelsen – ”därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru” – men först i det nya förbundet blir det klart vad sammanhållningen syftar till: att visa på kärleken mellan Kristus och kyrkan.

Detta innebär att sakramentaliteten inte bara är given som ett ömsesidigt löfte om trohet intill döden utan också genom sakramentets förverkligande i ömsesidig trohet. Det är inte annorlunda än för de övriga sakramenten, som också de måste tas emot i tro. Där den mottagande tron inte finns, där kan sakramenten inte förverkligas. Relationen mellan man och kvinna är inte fix och färdig en gång för alla. Svårigheter och prövningar möter i alla äktenskap. Där de övervinns i bot och tro stärks banden och därmed också sakramentaliteten, d.v.s. äktenskapets förmåga att visa ut över sig själv till föreningen mellan Kristus och kyrkan. Där svårigheterna i stället leder till uppbrott, där förlorar också äktenskapet sin sakramentalitet, sin förmåga att visa på Kristus och kyrkan. Kanske kan man säga att den mottagande sidan av äktenskapets sakrament är känsligare och svårare än i fråga om övriga sakrament eftersom det alltid är två parter som är mottagare av det gemensamma sakramentet.

Kan ett äktenskap som förlorat sin sakramentala funktion fortfarande sägas vara ett kristet äktenskap? Kan det i ontologisk mening fortfarande betraktas som oupplösligt? Visar inte Paulus resonemang i 1 Kor. 7:12-16 att tron spelar en väsentlig roll för äktenskapets oupplöslighet? Den troende brodern eller systern är inte längre bunden om den icke-troende parten i äktenskapet vill skilja sig. Vad betyder det i den pågående diskussionen om äktenskap och familj? Hur många äktenskap är verkligen sakramentala vid ingåendet?

Se också följande länk: http://www.firstthings.com/web-exclusives/2014/11/why-i-changed-my-mind-on-marriage