Många är bjudna men få är utvalda

Eleousa – Barmhärtighetens Gudsmoder

”Många är bjudna, men få är utvalda”. Utsagan avslutar Jesu liknelse om bröllopsfesten (Matt. 22:1-14) och innehåller ett crux interpretum, ett tolkningsproblem, som ofta har lett till felaktiga slutsatser om predestination, d.v.s. förutbestämmelse. På sin nuvarande plats måste Jesusordet förstås utifrån den föregående liknelsen, där de först inbjudna tackar nej till bröllopet, varefter konungen sänder ut en ny inbjudan till alla som man träffar på, både onda och goda, ”och bröllopssalen fylldes med gäster”.

Att ”många” blivit inbjudna råder det knappast något tvivel om eftersom de först inbjudna i Matteusevangeliets sammanhang torde syfta på hela det judiska folket som redan i gamla testamentets tid genom profeterna blivit kallade och i förväg inbjudna till det kommande gudsriket. Judarna såg på sig själva som det av Gud utvalda och utkorade folket, men i förhållande till Jesus förhöll sig de flesta av deras religiösa ledare kallsinniga. Också de som under det nya förbundet nås av Jesu kallelse och inbjudan till Guds rike (”alla som de träffade på”) måste man i sammanhanget beteckna som ”många”.

Händelsen med mannen som saknade bröllopskläder visar emellertid att det inte räcker med att tacka ”ja” till inbjudan. Man måste också vara klädd i ”bröllopskläder”. Med bröllopskläderna avses inte bara munnens ”ja” till inbjudan utan också hjärtats omvändelse. Kanske kan Paulus hjälpa oss till insikt om bröllopsklädernas innebörd: ”Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare” skriver han i Kol. 3:9, ett konstaterande som i Ef. 4:22 förändras till en uppmaning: ”Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till”.

”Många är bjudna, men få är utvalda”. Att de utvalda av Jesus kallas ”få”, trots att de i liknelsen faktiskt företräds av många, måste nog ses som en påminnelse om de svårigheter som möter den som inser att utvaldheten aldrig kan bero bara av munnens bekännelse utan med nödvändighet också innesluter hjärtats tro till omvändelse och förnyelse. ”Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet”, Kol. 3:12-14. Det är ingen lättköpt väg och den kan bara vandras med stöd från den Kyrka som Kristus själv har instiftat till vår helgelse.