Varför?

Dannemora kyrka.: Jesus vid tolv års ålder i Jerusalems tempel. Maria och Josef längst till höger.

”Varför?”, frågar det lilla barnet och kan nästan trötta ut oss med sina ständiga frågor - varför? Bakom frågorna ligger inte bara nyfikenhet i fråga om hur saker och ting förhåller sig utan också ett behov av att lära sig språket när man själv inte kan tala så mycket. Framför allt avslöjar frågan ”varför” ett kontaktbehov och blir ett medel att upprätthålla den viktiga kontakten med den vuxne. Så sluta aldrig att lyssna på barnet eller svara på barnets frågor, även om man ibland måste säga ”jag vet inte”.

Så småningom avtar de upprepade varför-frågorna men kvar står ändock den viktiga frågan: ”Varför?” Då är den inte längre bara en fråga om orsak och verkan utan också en fråga om målet. För tonåringen blir den ett medel till att ifrågasätta och opponera sig, inte minst i fråga om hur man skall leva, men också ett medel till att fördjupa sig i det som vi brukar kallar för de viktiga livsfrågorna: ”vem är jag?”, ”varför finns jag?”, ”vad är egentligen meningen med livet?” Om sådana frågor aldrig får något svar kan de leda till ett allvarligt ifrågasättande av om det över huvud taget finns någon mening med livet.

Också den vuxne fortsätter att fråga ”varför?”, tyst eller öppet, särskilt vid livets kriser, vid sjukdom och död. Varför drabbas också unga människor av cancer, lidande och död? Under många år var det vanligt att finna frågan ”Varför?” i dödsannonser, men jag tycker mig ha märkt att frågan i det sammanhanget har försvunnit, på sitt sätt ett oroande tecken på att människan kanske har resignerat eller alldeles slutat att fråga om livets mening. Det vore tragiskt.

Ty frågan är viktig och alldeles nödvändig om vi skall kunna få svar och komma vidare i livet. Den har förföljt människan sedan hennes begynnelse. Första gången en människa ställer sig frågan ”vem är jag?” är när hon skapas som människa. Syndafallsberättelsen är full av frågor och ifrågasättanden som leder människan till fördärvet men också svar som leder till frälsning beroende på vem man lyssnar till. Men utan frågor blir det inget svar över huvud taget.

Till och med den fullkomligt rena jungfru Maria ställde en gång en ”varför-fråga” till Jesus när han vid tolv års ålder hade dröjt sig kvar i Jerusalems tempel medan Josef och Maria under tre dagar sökte efter honom på alla möjliga andra ställen. Slutligen – efter tre dagar – hittade de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Han ställde inte bara frågor utan gav själv också svar, så att ”alla häpnade över hans förstånd och de svar han gav”. Händelsen visar hur viktig dialogen och samtalet är inte minst i fråga om livets verkliga varför-fråga.

När Josef och Maria äntligen hittar Jesus utbrister Maria uppgivet: ”Barn, varför gjorde du oss detta? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga”. Det är trösterikt att också den alltid rena jungfru Maria visar sådana mänskliga drag att hon – ganska upprörd – ställer en varför-fråga till Jesus. Det är aldrig fel att ställa en varför-fråga. Man kan inte begripa allt. Det kan till och med vara nödvändigt att ställa en varför-fråga för att komma vidare och komma till klarhet. Men det viktiga är till vem man ställer sin fråga. Eva i paradiset riktade sin fråga fel, när hon lyssnade till ormens lockelser, men Maria riktade den rätt när hon vände sig till Jesus. I en medeltida hymn sjunger vi: ”All den skam som Eva/ samlat över släktet/ blev till frid förvandlad /genom ängelns ”Ave”. Strofen är en lek med bokstäverna för Eva som blir ”Ave” och inleder ängeln Gabriels hälsning till Maria: ”Ave Maria – Var hälsad Maria, full av nåd. Herren är med dig”. Maria är den nya Eva.

Jesus svarar Maria med en motfråga: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Svaret visar vem alla till sist måste vända sig till med sina frågor: till Fadern. Det är han som är livets mening och mål. Från honom har allting utgått. Till honom skall allt vända åter. Det är inte alltid så lätt att begripa. Inte ens Josef och Maria begrep. ”De förstod inte vad Jesus menade med sina ord”. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Snart nog skulle hon förstå vad som var meningen med allt och att också hon måste gå lidandets väg.

Så måste vi också göra. Rikta våra frågor till Jesus. Lyssna till honom som är Ordet, Ordet som blivit kött, människa. Han som är vägen, sanningen och livet. Det är inte säkert att vi förstår allt. Men vi får göra som Maria, bevara, begrunda, tänka över vad han sagt och vad han säger. Bevara det i våra hjärtan, inte bara i tanken.