Med anledning av kommande helgonförklaring av moder Elisabet Hesselblad skriver Dick Harrison i dagens Sv.D. om flera märkligheter i samband med påvarnas helgonförklaringar, bl.a. om den avbrutna helgonförklaringen av den heliga Birgittas dotter Katarina, som var den som fullföljde den heliga Birgittas dröm om klostret i Vadstena. Det är förtjänstfullt att den saliga Katarina på detta sätt på nytt förs fram som ett tänkbart svenskt helgon. En av dem som ivrigast arbetade för Katarinas helgonförklaring under sekelskiftet 1400-1500 var vadstenabrodern Peter Ingmarsson, som under c:a 30 år färdades kors och tvärs genom Europa för att införskaffa nödvändiga medel. Tyvärr kom hans strävanden att hastigt avbrytas genom reformationen, men minnet av Katarinas helgonstatus har fortlevt genom århundradena. Peter Ingmarsson hade under sin ungdom sannolikt upplevt den stora festen i Vadstena 1489 i samband med Katarinas skrinläggning (eller saligförklaring). Vid denna skrinläggning sjöngs nedanstående sekvens av Johannes Benekeson (död 1461) som bygger på en tidigare "vita", d.v.s. levnadsbeskrivning. Jag återger gär sekvensen i min översättning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar