Askonsdagens evangelium ur
Bergspredikan, Matt. 6:1-6, 16-18, handlar inte bara om fasta utan
också om andra "fromma gärningar" som allmosa och bön.
Det sammanhållande bandet är "i det fördolda". Om du
söker Gud i det fördolda, "då skall din Fader, som ser i det
fördolda, belöna dig." Det är lätt att de fromma gärningarna
blir ett utanverk "i männniskornas åsyn" utan samband med
en inre hållning, som måste kännetecknas av vad som sker "i
det fördolda".
Mystikern och skomakaren Hjalmar
Ekström skrev en bok om vad som sker "I den fördolda
verkstaden". Johannes av Korset ägnar halva det första
kapitlet i sin utläggning av "Andlig sång" åt Guds
fördoldhet med utgångspunkt från den första versradens "Var
har du dolt dig, Älskade?" Om Gud är den fördolde Guden, var
finns då den plats, där man kan finna honom? På detta svarar
Johannes: "Man bör sålunda veta att Ordet, Guds Son,
tillsammans med Fadern och den Helige Ande med själva sitt väsen
och sin närvaro fördolt bor i själens innersta. Därför måste
den själ som vill finna honom, med känslor och vilja dra sig
tillbaka från alla ting och träda in i en djup inre samling inom
sig själv, och låta allting för sig bli som om det inte fanns".
En bättre formulering av fastans mening står knappast att finna.
Med hänvisning till Jesusordet "Guds
rike är inom er" (Luk. 17:21) säger Johannes vidare: "Du
själv är den boning där han vistas och den inre kammare och det
gömställe där han är dold... Där skall du åstunda honom och
tillbe honom... En sak bör du dock veta: fastän han är inom dig,
så är han dold". Men om han fortfarande är dold, hur skall
man då kunna finna honom? Endast genom att själv dölja sig och bli
som den fördolde. "Du måste så gömma dig i din själs inre
kammare och stänga dörren om dig, det vill säga stänga viljans
dörr för alla ting och "be till din Fader i det fördolda"
... då skall du erfara honom i det fördolda, och du skall älska
och njuta av honom i det fördolda, och i det fördolda skall du
glädjas med honom, det vill sägas på ett sätt som övergår allt
det som kan sägas eller kännas".
Ändock förblir Gud den fördolde, så
länge vi är i detta livet. Vi får göra som Mose, dölja oss i
bergets klyfta (2 Mos. 33:22) och få skydd av Guds högra hand så
att vi får skåda Gud på ryggen (2 Mos. 33:22-23). Att få möta
honom "ansikte mot ansikte" (1 Kor. 13:12) är förbehållet
det eviga livet. Här lever vi i tro utan att se (2 Kor. 5:7). "Tron
och kärleken är de blindledsagare som på okända vägar skall leda
dig till den fördolde Guden. Tron, den hemlighet som vi har talat
om, är nämligen de fötter med vilka själen går till Gud, och
kärleken är vägvisaren som leder henne rätt" skriver
Johannes av Korset till sist i sin betraktelse om den fördolde Guden.
Vila i Guds tystnad,
hör du vindens sus?
Tystnaden dig leder
bort från tidens brus.
Vila i Guds tystnad,
helighetens ort.
Änglar dig beskyddar
här är himlens port
Vila i Guds tystnad,
vänta på hans ord.
Ordet ur Guds tystnad
möter vid sitt bord.
Vila i Guds tystnad,
öppna för din gäst.
Herren Gud Treenig
vardag gör till fest.
(S.-B. R.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar