Rik inför Gud

Matisse: Apollon, Moderna museet

För någon vecka sedan kunde man i Tv2 se en dokumentär om konstsamlaren Theodor "Teto" Ahrenberg. Under åren närmast efter andra världskriget lade han grunden för en enastående samling av modern konst genom att resa genom det krigsdrabbade Europa och köpa in konst för i princip "två bananer" som hans hustru uttryckte saken. Ahrenberg var också pesonligen bekant med flera av tidens stora konstnärer som Picasso, Chagall och Matisse. Hans mål var att bygga upp ett svenskt konstmuseum och han anlitade tidens ledande arkitekt Le Corbusier, som gjorde ritningar och modell för ett museum som var tänkt att ligga i vattnet vid Norr Mälarstrand.

Planerna gick emellertid om intet och Ahrenberg hamnade i händerna på kronofogden p.g.a. utförsel av aktier och införsel av svenska pengar från utlandet, något som vid denna tid var föbjudet. Skulden till kronofogden på 800.000 kronor kunde inte betalas på annat sätt än genom utmätning, och en stor del av Ahrenbergs konstsamling gick under klubban och kunde inköpas för mycket rimliga priser på en auktion. På omvägar hamnade Matisses stora collage "Apollon" på Moderna museet, där det fortfarande kan betraktas.

Berättelsen om Teto Ahrenberg är tragisk, inte bara p.g.a. hans motgångar utan framför allt p.g.a. hans passionerade behov av att samla modern konst. Hans hustru beskriver honom som en manisk person, som inte kunde låta bli att samla. Även om Teto Ahrenbergs mål – att förse Sverige med ett modernt konstmuseum – kan tyckas nog så ädelt, kan man inte bortse från att det kan finnas andra motiv bakom hans samlande. Insamlandet av modern konst fortsätter nämligen efter katastrofen, men nu inte längre på svensk mark utan i Schweiz.

Vad är det som gör att en människa ägnar sig så intensivt åt att samla? Jag ställer frågan inte med tanke på Teto Ahrenberg, vars grunder för det intensiva samlandet jag inte har möjlighet att bedöma. Men det finns hos varje människa en drift till att samla, inte bara för sitt livsuppehälle utan för att fylla sitt liv med någon slags mening. Bland alla dessa meningar kan man urskilja olika typer.

1. Man samlar av ekonomiska motiv, ser samlandet som en penningsplacering, för den händelse att någonting oförutsett skulle inträffa. Jesus ger ett exempel på detta i sin liknelse om den rike mannen och hans lador. För att få plats med skörden river han sina lador och bygger större. Sedan säger han till sig själv: "Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät. drick och roa dig". Men Gud säger till honom: "Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt vad du har lagt på hög, vem skall få det?" Och Jesus konstaterar: "Så går det för den som samlar skatter åt sig själv, men inte är rik inför Gud" (Luk. 12:13-21).

2. Tillsammans med det ekonomiska motivet finns ofta ett maktmotiv, kanske ett kompensationsbehov för att visa att man verkligen är något. Kompensations- eller maktmotivet kan ta sig uttryck i att man vill hävda sig gentemot andra människor. I extrema fall kan det leda till hat som drivkraft för att förtrycka andra, till revolution och krig. Det är sådant som vi möter i nutida rörelser som Daesh eller i framväxten av diktaturer. Inte ens lärjungakretsen kring Jesus var befriad från maktanspråk. De båda Sebedaiossönerna Jakob och Johannes kallades av Jesus för Boanerges, d.v.s. åskans söner (Mark. 3:17), kanske p.g.a. deras heta humör. När Jesus och lärjungarna en gång var på vandring genom Samarien och folket där inte ville ta emot dem, frågade Jakob och Johannes: "Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?" Men Jesus tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by (Luk. 9:51-54). På väg upp mot Jerusalem drar sig inte Sebedaiossönerna för att be Jesus om hedersplatserna till höger och vänster om honom i hans rike. Det leder till uppror bland de övriga lärjungarna, men Jesus konstaterar: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark. 10:35-45).

3. Det finns också ett samlande av mera "ädelt" slag, ett samlande som har sina rötter i människans evighetslängtan. "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas" (Matt. 7:7-8). Evangeliet berättar om en man som kommer fram till Jesus och frågar: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?". Jesus, som "med kärlek" ser på mannens längtan efter att "göra" något, hänvisar till de tio budordens "andra" tavla om kärleken till nästan men indirekt också till den "första" om att älska Gud över allt annat. "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud". När mannen säger att han hållit alla buden ända sedan han var ung ställer Jesus honom inför ultimatum: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig" (Mark. 10:17-22).

Jesusordet om att sälja allt för att följa Jesus har haft ett oerhört inflytande under hela den kristna kyrkans historia, inte bara för ökenfädernas flykt ut i ensamheten och för munkväsendets famväxt, utan också för enskilda kristnas kallelse i alla tider. Det skall inte uppfattas som ett ord bara för "elitkristna" utan gäller alla utan undantag. När lärjungarna blir bestörta över Jesu krav för att komma in i Guds rike – vilket de inte borde bli eftersom de själva redan lämnat allt för att följa honom – svarar Jesus: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt" (Mark. 10:27).

Vad Jesus vill befria oss från är inte egendomen som sådan utan "ägandets tyranni" (korsvägsandaktens tionde station om hur Jesus blir berövad sina egna kläder). Denna befrielse från ägandets tyranni är en absolut förutsättning för att komma vidare på den kristna vägen. Den befrielsen är möjlig endast genom en överlåtelse åt Guds eget verk. Det är tänkvärt att "Teto" Ahrenbergs egentliga namn var Theodor – Guds gåva. Vi har alla fått vårt liv som gåva av Gud med dess längtan efter det fullödiga livet. Men också frälsningen, räddningen är en Guds gåva, som vi måste söka för att finna. Rik inför Gud blir man genom att samla de rikedomar som Gud ger oss i sin Kyrka.

Erik Olson, Jesus berövas sina kläder, Marie Beb. kyrka, Stockholm