Låt ditt rike komma

2. Låt ditt rike komma –

När Jesus efter sitt dop i floden Jordan första gången uppträder i Galileen sker det med proklamationen ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark. 1:15). När vi hör talas om ett ”rike” går våra tankar gärna till ett geografiskt område med bestämda gränser och underställt någon med särskild maktbefogenhet. Det var också Pilatus föreställning när Jesus stod inför hans domstol. Men Jesus svarar: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag” (Joh. 18:36).

Bakom hans proklamation om Guds rikes närhet står den fullmakt Fadern givit honom i dopet. Jesus får fullmakt att inte bara förkunna Guds rikes närhet utan också att i handling inleda dess förverkligande. Under hela sin offentliga verksamhet fortsätter han att förkunna Guds rike i ord och handling. När fariseerna frågar Jesus om när Guds rike skall komma, svarar han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er (Luk. 17:20f.). Det grekiska ordet entós har den dubbla betydelsen ”mitt ibland” och ”inom”. För fariseerna, som ställde frågan till Jesus, fanns Guds rike mitt ibland dem i Jesu person, utan att de förstod det.

Inte heller lärjungarna förstod utan vidare innebörden av Guds rike. När de tävlade om hederplatsen i Guds rike svarade Jesus: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark. 10:42-45). Guds rike är den självutgivande kärlekens rike som inte består i att härska utan i att tjäna, älska och ge sitt liv.

För den som tar emot Guds rike i Jesus Kristus blir Guds rike också ett rike ”inom” henne. Det är den självförbrännande kärlekens rike. Den som ber om detta rike utsätter sig för en stor risk, kärlekens risk att förlora sig själv. Det är som fröet, som blir sått i jorden. Det faller i jorden och dör för att ge nytt liv. ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så mogen vete i axet” (Mark. 4:26-29). När tiden är inne, ”när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne”. Guds rike är förenat med den teologiska dygd som är ”hoppet”. På den yttersta dagen uppenbaras Guds rike inte bara som ett inre, ett trons rike, utan i härlighetens gestalt. Bönen om Guds rikes tillkomst är en bön om att få bli ett verktyg för denna självförbrännande kärlek, från dess ringa gestalt i den begynnande tron till dess fullkomliga förverkligande i evigheten.

Guds rike är inte bara individualitetens rike. Det binder oss samman med alla dem som tar emot riket i Jesus Kristus. ”Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts, skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga” (Mark. 4:30-32). Guds rike är inte ett rike med yttre gränser men ett rike under Guds herravälde. Det låter sig inte ses, men det genomsyrar alla som tar emot det. Guds rike låter sig inte iakttas men vi lär känna det när vi tar emot det i tro, hopp och kärlek. Vi ger upp oss själva och låter Guds rike flytta in i oss och med hoppet sträcker vi oss mot dess förverkligande då Gud bli allt i alla.

Låt ditt rike komma – in i oss och genom oss också till andra.