Nyliberalernas angrepp på det monogama äktenskapet och på arvsrätten är ingenting mindre än ett angrepp på samhället och dess grundvalar. Inget samhälle kan nämligen bestå utan förebilder, och ingen förebild är viktigare och mera uppfordrande för samhället än det monogama och fruktsamma äktenskapet där makarnas trohet står i förgrunden till förmån för det uppväxande släktet. Varje samhälle som skall bestå måste bygga på samma värden som ligger till grund för familjens bestånd. Familjen är samhällets grundsten, ett samhälle i miniatyr, där man får lära sig hänsyn, förpliktelser och ansvar. Det är ett ansvar som utgår inte från det egna jaget och dess önskningar utan också ser till andras behov och till kommande generationer.
Nyliberalernas mål är att bryta ned detta samhällsbygge till förmån för individen, hennes oavkortade önskningar och behov. Individen skall stå i förgrunden och styra samhällsutvecklingen. Det är viktigt att detta nyliberala rivningsraseri har fått komma upp till ytan och att det blir genomlyst i sina grundvalar. Den djupa egoism och individualism som genomsyrar samhället har alltför länge tigits ihjäl och dolts under fraser som självförverkligande och frihet. Det finns emellertid ingen frihet och inga rättigheter utan motsvarande förpliktelser och ansvar. Det finns heller inget självförverkligande utan gemenskap med andra. Människan är i grunden en relationsvarelse, en samhällsvarelse. En koncentration på det egna jaget, dess önskningar och behov leder ofrånkomligt till splittringar och stridigheter, till avund och förtal.
"Vart är vi på väg?" rubricerade jag nyligen ett blogginlägg, som jag avslutade med orden – och jag upprepar dem gärna: "Frågan har en djupare dimension än den har i frågesporten På spåret. Vart är vi som mänsklighet på väg – mot en allt större individualism och därmed isolering eller mot återupptäckten av nödvändigheten av medmänsklighet, av förpliktelser och löften?"
Se också NewsMill: Centerpartiet behöver...
Tidningen Dagen: Månggifte drabbar invandrarungdomar
Sv.D. Månggifte skulle gynna religiösa fanatiker
Se också Deminger i Dagen: Aningslösa centervisioner
"Nyliberalernas mål är att bryta ned detta samhällsbygge till förmån för individen, hennes oavkortade önskningar och behov."
SvaraRaderaJag skulle själv kunna kalla mig nybliberal och jag tror faktiskt att om individer får mer frihet så komer de inte att bara att tänka på sig själv. Tvärtom, mer frihet skulle möjliggöra att fler människor bryr sig och ta sitt ansvar gentemot andra.Det är vår välfärdstat som gynnar egoism och "individualism".
Ja, är man naiv nog kan man ju tro på troll.
SvaraRaderaDin inställning till detta är anarkistisk.
Och får nyliberalismen fortsätta att utveckla sig
så kommer vi att få anarki.
Men OM det bli anarki så kommer allt att bli så jobbigt att de styrande kommer att tvingas börja om från början och bygga upp en ny samhällsordning, endera med dåliga normer och förtryck eller i bästa fall med goda principer och kloka lagar och rimlig frihet byggd på demokrati.
Det finns inte så många prov på anarki i vår tid. Det närmaste vi har kommit medveten politiskt införd anarki är Sovjetunionens början. Och vi vet att det ledde till starkt förtryck.
Din och andra nyliberalers utgångspunkt är att alla människor innerst inne är goda och gör goda saker, om de bara får. Alltså, det är det demokraitska samhällets och lagarnas fel att vi har kriminalitet mm onda saker.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tror att det är vår övertro på politik och demokrati som är vår tids tro på tomtar och troll, att alla våra problem kan lösas med ännu mer byråkrati och bidrag bara politikerna kan höja skatten lite till och stifta ytterligare en lag, att utan våra överherrar skulle koaset ta över och vi skulle äta upp varandra. I tron på detta så ger vi så gärna upp all vår frihet.
SvaraRaderaJag känner inte till anarkin i du nämner i det tidiga Sovjetunionen. Men syftet var förmodligen att söndra för att sen härska, när dåliga herrar byttes ut mot ännu mer sämre. Ett kanske bättre exempel på anarki skulle i så fall vara "vilda västern". En del menar att den kanske inte var så vild som vi vanligen tänker oss. Stora nya områden befolkades av nybyggare och först fanns ingen stat alls närvarande den hann inte med helt enkelt. Trots detta gick det ofta relativt fredligt till. Kalifornien hade alla förutsättningar för allas krig mot alla: unga giriga, beväpnade, guldletande män från många olika kulturer, men historien lär oss något annat det var relativt lugnt där.
Men jag tror inte att man behöver ta till några extremexempel. Sverige var nyligen en av de mest liberala länderna i världen, från slutet av 1800-talet till 1960-talet (då välfärdstaten började byggas ut på allvar.) Jag levde inte då och förhållanderna var förmodligen mycket svårare än nu, men så som jag förstår det var det inte något kaos.. Det jag har lärt mig är levnadsstandarden höjdes, att Sverige sprudlade av entrepenörskap, företag som SKF, Nobel, Volvo, Astra, med flera växte fram. Nu lämnar dessa rester från ett en gång friare Sverige landet. De personer som blev rika under dessa förhållanderna var sällan giriga snåljåpar utan delade frikostigt med sig till de behövanade. Det fanns gott om filantroper som fanns där för de svaga i samhället, utan några diktat från staten. Det var även tid av andligt uppvaknande då väckelsens vindar blåste över Sverige. Jag vill inte idealisera men visst fick människor det snabbt mycket, mycket bättre.
Kanske många liberala människor har som utgångspunkt att alla människor innerst inne är goda, Själv anser jag att det är mer komplext. Vi har alla en mörka krafter i oss som måste tyglas, men det är individerna själva med andra hjälp som har ansvaret till att behärska dessa sidor och det är något som vi tillsammans lär oss och något som vi har lärt genom civilisationens lopp. Vi har gjort en gemensam insikt att det är bättre samarbeta med varandra för att uppnå våra individuella mål istället för att tvång och våld. Insikter som kanske tyvärr är på väg att gå ifrån oss. Det finns dock alltid ett fåtal kriminella personer så visst behövs det lagar, polis och domstolar osv men å andra sidan finns det få liberaler som menar något sådant inte skulle finnas.
Jag tvekar dock att kalla mig själv för liberal eller nyliberal. Liberalkonservativ kanske är bättre.