onsdag 13 februari 2013

Det havererade äktenskapet

Traditionellt har äktenskapets ingående kännetecknats av två saker:

1. Kontrahenternas frivilligt avgivna löften till varandra om trohet, livsvaraktighet och ömsesidigt utgiven kärlek till varandra, till fromma både för dem själva, för barnen och för samhället.
2. Sänggåendet, d.v.s. kropparnas sexuella förening med syfte på fortplantning, d.v.s. avlelse, födelse och fostran av barn. Denna kroppsliga förening bekräftar de avgivna löftena och är väsentlig för äktenskapets natur.

På båda dessa punkter har äktenskapet under det senaste halvseklet utsatts för betydande frätskador och nedmontering:

1. Under inflytande av liberala och individcentrerade strömningar har kontrahenternas löften betraktats som "formalia", ett "skal" utan egentlig betydelse. I tron att löften inte spelar någon roll har många människor övergivit äktenskapet som en form för samlevnad och satsat på samlevnad utan formella band. Därmed har man – ofta utan att vara medveten om det – inte bara undanhållit sig själv äktenskapets förmåner utan också påverkat synen på äktenskapet som någonting onödigt och betydelselöst, som ett tomt skal utan egentligt innehåll. Ingen människa lever nämligen isolerad från sin omgivning. Tanken på äktenskapet som en förebild för samhället och för barnen har därmed försvunnit.

2. Under inflytande av sexualliberala och antikonceptionella strömningar har sexuallivet frikopplats inte bara från tanken på barn utan också från moraliska dygder som hänsyn, ansvar och respekt. Sexuallivet har blivit en marknadsplats för individens njutningar. Sexualitetens frikoppling från äktenskapet har tömt äktenskapet på sambandet med fortplantning och barnafödande och gjort äktenskapet till det verkligt tomma skal och betydelselösa formalia som liberalismen eftersträvat. Genom att öppna äktenskapet för homosexuella förbindelser har äktenskapssynens tomhet ytterligare understrukits. Homosexuella handlingar kan nämligen aldrig åstadkomma vad heterosexuella handlingar kan: ge upphov till nytt liv, till fortplantning och barnafödande.

Det är inget tvivel om att äktenskapet som samhällelig institution har havererat. Vad som återstår av det är fromma förhoppningar om det som redan vanlig vänskap ger och som inte behöver någon kroppslig bekräftelse i form av fortplantning och barnalstring. Vem vill egentligen ha ett sådant "tomt" äktenskap utom kanske de som ändå aldrig kommer i åtnjutande av det som är äktenskapets kärna: skapande av nytt liv, ansvaret för kommande generationer och för samhällets gemensamma goda.

I ett sådant läge är det inte underligt om kyrkor avsäger sig vigselrätten, d.v.s. att administrera  det av staten fastställda men "tomma" äktenskapet. Så länge någon fördjupning inte är i sikte är det sannolikt bättre att låta staten sköta sitt spel för gallerierna och i stället låta dem som så önskar få komplettera med en kyrklig vigsel som ställer makarnas löften om trohet, livsvaraktighet och fortplantning i förgrunden.

S:t Valentin, bed för oss!

För fördjupad läsning:  http://www.sea.nu/download.do?ug=Administrator&f=What_is_marriage.pdf

Se också Defending Marriage.

Om vart den totala friheten leder, se Tidningen Dagens Debatt 

Om konsekvenserna av det könsneutrala "äktenskapet".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar