Man äger inte sin kropp – svar till Klara Ådemark 17 år

På Newsmill oroar sig Klara Ådemark (17 år) över att man använder uttrycket "att äga sin egen kropp" eftersom talet om kroppen som en ägodel lätt leder till tanken att kroppen skulle vara ett objekt som man kan behandla på affärsmässiga grunder. Hon menar att det är viktigt att skilja på äga och vara. Vi är inte vad vi äger. Så varför säger vi att vi äger kroppen? Vad är det vi är? Är vi vår fysiska kropp eller är vi vårt psykiska sinne?

Det är inte konstigt om Klara ställer sig frågan om vilka vi är. Det är en fråga som  människan ställt sig i alla tider. Det materialistiska svaret är att vi inte är något annat än molekyler och elektriska strömmar. Det svaret är inte särskilt tillfredsställande eftersom det lämnar en stor del av vårt personliga jag utanför. Vår subjektiva upplevelse av vilka vi är kan man inte besvara  på vetenskaplig grund eftersom avståndet mellan vår subjektiva upplevelse och de s.k. objektiva mätmetoderna inte låter sig överbryggas.

Filosofin och religionerna är försök till svar på många av våra obesvarade frågor. För kristendomen är det en grundbult att människan är skapad av Gud för att höra samman med Gud. Gud har skapat människan till sin avbild, till en enhet av kropp och själ men också med en ande för att kunna stå i förbindelse med Gud. Människan måste se på sig själv som en gåva från Gud men också med ett personligt ansvar för sig själv och för sina medmänniskor. Människan "äger" alltså inte sin kropp. Hon har fått ta emot den som gåva från Gud för att ställa den i tjänst hos Gud och för sina medmänniskor. Hon har ett ansvar för vad hon gör med sin kropp men också för sin själ och sitt andliga jag.

Jag tror att det är svårt att svara på annat sätt. Alternativet, att vi är en hög molekyler som den nyckfulla slumpens skörd, lämnar oss utan ledning, utan ansvar, utan möjlighet att se på varandra på annat sätt än ur den själviska nyttans och just – affärsmässighetens – synvinkel.