I en faktaspäckad men insiktsfull understreckare, Rymden låter oss förlora fotfästet, skriver författaren Daniel Sjölin om vår tids fascination för rymden och dess hemligheter. De ständigt nya upptäckterna triggar oss till att söka vidare, men vad är det vi egentligen söker? "Liv", säger man, som låter oss tro att vi inte än ensamma levande varelser i universum. Men, frågar Sjölin, om nu liv uppstår så lätt som man tänker sig, varför har vi då inte hört något under det dryga halvsekel som vi lyssnat av rymden?
Faktum är att rymden – trots all vår samlade kunskap om den – tiger. Vad vi ser eller vet är enligt Sjölin ingenting annat än en projektion av vårt eget sökande. Människan är fångad i sina egna frågor, sina egna metoder, sin egen matematik, kort sagt: i sig själv, och utanför detta kan hon inte komma, trots all sin intelligens och sin samlade kunskap. Som man ropar i skogen får man svar.
Djupast sett är det liv vi söker inte det liv vi lever på jorden utan ett annat och bättre, kort sagt ett oförstörbart och evigt liv. Rymden tiger – men någon har talat och talar. Det är inte utan sin betydelse att Johannes börjar sitt evangelium med en vink åt skapelseberättelsen i 1 Mos. men ändock annorlunda: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud”. " I Ordet var liv", konstaterar han, "och livet var människornas ljus." För den som läser vidare blir det klart att detta Ord, som är liv och ljus, inte är något hemligt, abstrakt begrepp utan något i högsta grad levande och konkret: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av sin Fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Ordet är kött, en människa, Jesus Kristus.
Därför är vi inte utelämnade åt oss själva, inte heller åt den tigande rymden. Någon har talat och talar alltjämt genom Sonen och hans levande ord, genom Kyrkan och dess förkunnelse. Rymden tiger – men himlen har talat och talar.
När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du har berett,
vad är då en människa, att du tänker på henne,
eller en människoson, att du tar dig an honom?
Dock gjorde du honom nästan till Gud,
du krönte honom med ära och härlighet.
Du satte honom till herre över dina händers verk,
allting lade du under hans fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar