Jag fortsätter här mina reflektioner över det ondas gripbarhet med anledning av rättegången mot Anders Behring Breivik. Det sker genom en kort granskning av hans ideologi. Redan hans utgångspunkt, att Islam de facto är en ond och fientlig makt som hotar den europeiska kulturen, är vacklande. En ideologi eller trosformulering är inte ond i sig utan blir det först beroende på hur den används eller tilllämpas. För det andra vet vi ingenting om dess kommande inflytande på den europeiska kulturen. En gissning om detta är och förblir en gissning. För det tredje behöver mångkultur i sig inte vara någonting negativt, det kan också vara berikande. Kristendomen är inte bunden till någon särskild kultur. Den stod redan från början i växelverken med den grekiska kulturen. Anders Behring Breiviks tankar om Islams ondska och fientlighet mot den europeiska kulturen är snarast att betrakta som en övertalningsdefinition.
Om det skulle gå som Anders Behring Breivik påstår finns det ingenting som säger att hans lösning blir någon lösning. Man löser inte våld med våld. Esaias Tegnér skrev: "Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort". Att förlägga ondskan enbart till sin fiende och tro att ondskan bara kan besegras med våld visar att man själv redan i grunden har besegrats av det onda. Exemplet med Breivik visar hur man kan övervinnas av det onda så till den grad att man t.o.m. lär sig koppla bort alla känslor och all empati för sina medmänniskor. Paulus skriver "Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn det onda med det goda" (Rom.12:21).
En grundligare översikt över Breiviks ideologi finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar