Åt en okänd Gud

Som en reaktion på Andreas Johansson Heinös och Eli Göndörs positiva syn på vardagsreligionens betydelse för integrationen (se en länk från mitt blogginlägg den 19/5) har kommunfullmäktigeledamöten Björn Schaerström i Vallentuna på en debattsida i Sv.D.  försökt sig på ett lustmord på andlighet och tro: "Andlighet och tro är produkter av mänsklig fantasi. Av magiskt tänkande i begreppet kausalitet; orsak och verkan. Gudstro är förenklad kausalitet. Som när barnet för att hindra föräldrars död undviker vägens skarvar eller som att be för en sjuk. I en svårbegriplig och hotfull värld kan människan finna trygghet och hopp i egna förklaringar, i Gud."

Få andligt sinnade eller troende människor ställer upp på en sådan nidbild av religion. Genom en förenklad bild av religionen vill man få dess anhängare att framstå som dumma. Tyvärr är detta inte det enda försöket att omyndigförklara trons bekännare, och man kan fråga sig vad som driver människor till så förenklade angrepp mot det som man av allt att döma inte känner till. Är det för att döda den röst i deras eget inre som trots allt gör sig påmind?

"Dårarna säger i sina hjärtan: 'Det finns ingen Gud'... Herren ser ned från himmelen på människors barn, för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud'" (Psalt. 14).  Man kan förhålla sig på två sätt till den röst som gör sig påmind. Man kan ångra och bekänna sitt främlingsskap eller man kan förneka dess existens. Båda attityderna har sina svårigheter: för att ångra och bekänna måste man övervinna sig själv. För att förneka rösten som kallar måste man också förneka sitt sanna jag, ty den inre rösten kommer man aldrig ifrån.

Om detta visste aposteln Paulus åtskilligt att berätta när han trädde fram på Areopagen i Aten inför stadens innevånare: "Atenare, jag ser av allting att ni är mycket ivriga gudsdyrkare...  Det som ni dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand... Detta har han gjort för att de skall söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt  borta från någon enda av oss". Alltså: Skapare och Herre över allt som finns och samtidigt oändligt nära. "En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig" (Apg. 17:22-34). Den helt annorlunda och likväl oändligt nära kan endast nås genom botens, bönens och kärlekens Ande.