Låt Ditt namn bli helgat

1. Låt ditt namn bli helgat 

”Gud har många namn” hette det i en vandringsutställning, som handlade om många olika religioner. Gud har många namn också när han uppenbarar sig i Gamla testamentet. ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste” får vi höra i julnattens gammatestamentliga läsning (Jes. 9:6). Namnet talar om för oss vem Gud är. Att han är Underbar i råd (Allvis härskare) ger oss en påminnelse om Guds verk i skapelsen, det som Psalt. 104 vittnar om: "Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat."

Som Väldig Gud (Gudomlig hjälte) får vi möta honom när Gud uppenbarar sig för Mose i den brinnande busken och sänder honom till Israels barn för att föra dem ut ur fångenskapen i Egypten (2 Mos. 3:1-14). Mose frågar Gud efter hans legitimation, hans namn. Till att börja med  låter det som om Gud avvisar frågan och vill hålla sitt namn hemligt. ”Jag är den jag är”, d.v.s. ingen kan förstå och inse vem jag djupast är – jag är mer än vad någon kan förstå och begripa. Men när Gud sedan säger till Mose: ”Säg dem [d.v.s. Israeliterna] att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem”, förstår vi att Guds svar också kan tolkas ”Jag är den som är”, d.v.s. han är själva existensen i allt som finns, eller – som Paulus säger i sitt tal på areopagen i Atén – ”I honom är det som vi lever, rör oss och är till” (Apt. 17:28). Ingen är utanför Gud. Gud kan aldrig bara vara ett föremål för vårt tänkande. Vår existens ligger alltid före vårt tänkande om existensen. I motsats till den franske filosofen Descartes, som trodde att han funnit den säkra utgångspunkten i tesen ”Jag tänker – alltså finns jag”, måste vi konstatera att det i stället borde heta: ”Jag existerar, jag finns – det är därför jag tänker”. Gud är väldigare än vi kan tänka oss.

Av de namn som profeten Jesaja nämner är Evig Fader det viktigaste. Genom att samtidigt förklara sig som fädernas Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, förstår vi att Gud genom namnet "Jag är den jag är" vill förklara att han är den trofaste, den som håller sina löften i evighet. "Barmhärtig och nådig är Herren...  Som en fader visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom" (Psalt. 103:13). Det är det namn på Gud som Jesus använder, samtidigt som han förklarar ”Jag och Fadern är ett” (Joh. 10:30). 

Det viktigaste av alla löften är löftet om honom som skall komma och som orden hos profeten Jesaja egentligen handlar om: "Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar". Särskilt tydligt blir det genom benämningen Fridsfurste. Som fridsfurste rider Jesus på en åsna under folkets jubel in i staden Jerusalem för att genom sin död och uppståndelse ge oss den fred med Gud som ingen annan kan ge oss. Väldet som lagts på hans axlar är den tunga tvärbjälken till korset.

Att Guds namn är heligt och skall hållas heligt betyder att allt som tillhör Gud är heligt och skall hållas heligt.  Det viktigaste sätt på vilket vi kan helga Guds namn är att vi själva blir heliga. ”Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig” (3 Mos. 19:2). Vi skall vara heliga, ty vi är skapade till Guds avbilder för att växa till allt större likhet med Gud. När Gud uppenbarar sig för Mose blir tillsagd att ta av sig sina skor och visa vördnad, ty han står på helig mark. Ur denna heliga mark växer törnbusken, som brinner utan att brinna upp,  en förebild till den helige och törnekrönte, Guds väsens sanna avbild, vars hjärta brinner för oss ända in i döden på korset. Han har inte bara lärt oss att kalla Gud för Fader utan också visat vem Gud är – den kärlek som icke söker sitt. Gud är trofast i sina löften. Han väntar på vårt svar i tro.

Låt ditt namn bli helgat – i oss, så att vi blir heliga, och genom oss så att det blir heligt också för andra.