Gudspartikeln?

Stort intresse i media har under de senaste dygnen ägnats åt den s.k. Higgspartikeln, också kallad Gudspartikeln p.g.a. dess betydelse för att förklara materiens och därmed universums uppkomst. Vad man upptäckt är inte partikeln i sig utan snarare spår efter dess möjliga existens – eller också är det spår efter något annat, som man ännu inte vet vad det är. Under alla omständigheter är det inte bara Higgspartikeln som förtjänar benämningen "gudspartikel" utan snarare universum i dess helhet. Harry Martinsson beskrev i Aniara det vilsegångna rymdskeppet som "en liten blåsa i Guds andes glas".

Kristen tro står inte på något sätt i motsats till vetenskaplig forskning. Snarare är den dess förutsättnning eftersom både den kristna tron och vetenskapen innebär ett sökande efter sanningen fastän på olika områden och med skilda filosofiska utgångspunkter. Den vetenskapliga metoden innebär en begränsning till det fysiska rummet och ingen vetenskaplig upptäckt i världen kan därför upptäcka Gud. Men det finns anledning att låta de vetenskapliga upptäckterna fylla oss med förundran över den komplexitet och balans som råder i universum och som gör det möjligt för oss människor att i vår komplexitet under en kort tidrymd existera på jorden. "Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat" (Psalt. 104:24).

Se också News.Va + CNA Daily News + Vatikanradion + Signum.