Gud och klimatet

Vad har Gud med klimatet att göra? Ingenting, skulle många säga. Åtskilligt, skulle jag vilja säga, men inte på det sätt som många kanske tänker sig, som en Deus ex machina, som plötsligt skulle ställa allt till rätta, bara man bad honom om det. Å andra sidan finns en överdriven föreställning om att allt går att ställa till rätta med politiska beslut. Det nyss avslutade klimatmötet i Doha vittnar om att saker och ting inte är så lätta att ändra på som många föreställer sig saken eller i varje fall hoppas. Det hjälper inte hur mycket man skräms. Klimatet har nämligen med människor att göra, och människor är svårhanterliga och gör inte alls som man vill. Det är lätt att ösa galla över alla svårhanterliga människor som ingenting begriper och inte förstår sitt eget bästa.

Att klimatet har med människor att göra, det är annars en sanning vars förnekelse vore som att svära i kyrkan. Det är ju vi människor som släpper ut alla s.k. växthusgaser (en övertalningsdefinition) inklusive koldioxid som lägger sig som en våt trasa över vår planet. Får jag föreslå följande radikala åtgärd: VI SLUTAR ATT ANDAS! Det är nämligen genom att vi andas som det livgivande syret förvandlas till koldioxid. Kan ingen expert räkna ut hur mycket mindre koldioxid per minut som vi skulle slippa ifrån om jordens 7 miljarder människor plötsligt slutade andas? Förslaget har en annan fördel. Genom att sluta andas skulle vi alla dö. Allt mänskligt liv skulle snabbt upphöra och vår planet skulle tämligen snart återhämta sig till det paradisiska tillstånd som vi längtar tillbaka till. Ingen skulle sörja oss eftersom det bara är människor som kan glädjas och sörja. Jag bortser från att elefanter tycks kunna sörja sin egen döda avkomma eller att hundar kan vifta på svansen. Men vem skulle de vifta för om inte människan fanns?

Jag skall sluta att raljera, eftersom saken är nog så allvarlig. Men vad jag håller fast vid är att klimatet – också klimatmöten – har med Gud och med människor att göra och därför aldrig kan hanteras med bara politiska beslut. Människan är nämligen en evighetsvarelse med ansvar både för sitt eget och för andras liv. Alla frågor som har med moral och värderingar att göra är omöjliga att hantera om man inte räknar med Gud. Ansvar och moral förutsätter någon som man har ansvar inför, och det räcker inte med att hänvisa till kommande släkten. Människan är nämligen till sin fallna natur en egoistisk människa, som alltid är sig själv närmast, och så länge ingen omedelbar fara hotar hennes egen person fortsätter hon i samma spår som förut.

Hur vore det att inleda nästa klimatmöte men en bön? Inte om att Gud skall ställa allt till rätta men om att vi och alla andra människor skall inse vårt ansvar som Guds avbilder för att bruka och vårda den jord som Gud har givit oss att bruka och vårda. Endast genom att ställa oss själva under en gemensam förpliktande norm utanför oss själva kan vi sträva mot samma mål in stället för att köpslå kring motstridiga, partiska intressen. Klimatmöten har med Gud och omvändelse att göra, vare sig vi inser det eller ej. Det är en nog så viktig insikt när vi firar advent, som är en botens och omvändelsens tid.