Marias stund är nu!

Söndagens evangelium om bröllopet i Kana innehåller ett crux interpretum, d.v.s ett tolkningsproblem. När Maria påtalar för Jesus att vinet håller på att ta slut, säger Jesus till Maria (enl. Bibel 2000): "Låt mig vara kvinna. Min stund har inte kommit än." Det låter med andra ord som om Jesus avvisar Maria. Till detta bidrar inte minst ordet "kvinna", som i våra moderna öron låter ganska respektlöst. 1917 års översättning har därför också valt att översätta "Låt mig vara, moder".

En undersökning visar att ordet "kvinna" som tilltalsord (vokativ) i nya testamentet inte innehåller några sådana bitoner av nedvärdering. Det räcker med att hänvisa till vad Jesus på korset säger till Maria om aposteln Johannes: "Kvinna, se din son". Varför skulle Jesus avvisa Maria när han samtidigt anförtror Maria och Johannes åt varandra? Ännu viktigare är att den grekiska grundtexten i Joh. 2:4 inte nödvändigtvis ställer Jesus och Maria i motsättning till varandra utan bara ser dem ur olika perspektiv. Ordagrant står det "Vad för mig och för dig, kvinna", vilket kan tolkas som: Vad innebär detta för mig och för dig, kvinna? På  detta svarar Jesus själv: "Min stund har inte kommit än". Av detta kan man sluta sig till att det är fråga om olika tidsperspektiv: Jesu stund har inte kommit än, men Marias stund är nu. Hon är förebedjaren för bröllopsgästerna, för bruden –  Kyrkan, och hon är vägvisaren till brudgummen, Kristus: "Gör det han säger åt er" (Joh. 2:5). Jesu stund kommer när han inför sitt lidande som inledning på sin översteprästerliga förbön ber: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig" (Joh. 17:1).

Sambandet mellan bröllopet i Kana och Jesu död och uppståndelse framgår inte bara av Jesu ord till Maria utan också av att bröllopet i Kana sker "på tredje dagen" (Joh. 2:1) vilket inte bara är tredje dagen för Jesu framträdande utan också uppståndelsedagen (Joh. 20:1). Långt från att avvisa Maria ser Jesus på henne och sig själv ur frälsningsperspektiv. Maria får en annan och långt viktigare roll, inte den hunsade biperson som reser sig upp mot Jesus utan den som redan från början är delaktig i Guds frälsningsplan.

För en grundligare utredning hänvisar jag till följande artikel av Jimmy Akin, Was Jesus dissing his mother?