Multikultur till döds?

Jag har just läst författaren och juristen Jesús Alcalás artikel "Något annat än heder" i Sv.D. Den handlar om mordet på en kurdisk 19-årig flicka som mördats av sin 16-årige bror. Varför? Åklagaren anser att det är ett hedersmord och så dömer också rätten. Men Alcalá tvivlar. Vems heder är det i så fall brodern skall upprätta?

Artikeln är en skrämmande läsning. Alcala har gått igenom alla handlingar i målet, 2500 sidor med 405 förhör. Fram tonar en våldskultur som präglar den kurdiska grupp som barnen och deras mor tillhör, en våldskultur med starkt grupptryck och en skrämmande avsaknad av individualitet. Barnäktenskap, tvångsgifte, våldtagning, sexualiserat språk, manliga diktat, framför allt en total avsaknad av den enskilda människans integritet och värde kännetecknar deras miljö.  Alcalá slås av att också utredarna och förhörsledarna ser den åtalade brodern bara som del av en grupp och inte som en individ.

Det talas ofta om att Sverige skall vara ett multikulturellt land där alla skall få trivas med sin egen kultur. Men är det det en sådan kultur som den här beskrivna vi vill ha? Vill vi över huvud taget att en sådan kultur skall få fäste och utvecklas bland människor? Det vilar en aningslöshet över det romantiska begreppet "multikultur". Någon har påpekat att bakom varje kultur döljer sig en kult, en idé, en ideologi, en människosyn. Så är det. Det är tid att vakna till insikt om de värden som vår europeiska kultur bygger på och som slår vakt om den enskilda människan och hennes frihet. Vi skall inte förneka att vår kultur bygger på kristna värden med en mångtusenårig historia.

Läs också Bahareh Andersson: Varför inte "heder" Alcalá?