Frihet är det bästa ting

Thomas Simonsson, skald och  biskop i Strängnäs (c:a 1480 - 1540). Fotomontage: Ronnie Triumf

"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring,
för den frihet rätt kan bära" skaldade biskop Thomas Simonsson
i Strängnäs i en revolutionär tid under 1500-talets första hälft.

Vi har i vårt land ett tusenårigt kristet arv att ta vara på. Trots att vårt land inte längre ens nominellt kan kallas för ett kristet land finns det tillräckligt mycket kvar av kristen kultur och kristna värderingar för att man skall känna tacksamhet när man ser sig omkring i världen. Att få leva i ett fritt land hör till det största förmåner en människa kan äga. Det förvånar mig att människor i allmänhet inte förstår i vilken stor utsträckning detta faktiskt är beroende av vårt kristna arv.  För människor i Sverige av i dag (utom för invandrare och flyktingar) är friheten en slags självklarhet som man inte reflekterar mycket över. På sin höjd förbinder man det med begreppet demokrati, och är man någorlunda historiskt bevandrad, tänker man kanske på friheten som ett arv från franska revolutionens "frihet, jämlikhet, broderskap". Men bakom franska revolutionens frihetsparoll ligger en människosyn med djupa rötter i det judiskt-kristna arvet: tanken på alla människors lika värde grundad på tron på människan som Guds avbild, skapad av Gud för att höra samman med Gud.

Det broderskap som franska revolutionen hyllade var en mänsklig konstruktion, och det är tidstypiskt att den bara talar om "bröder". För en kristen behöver det snarare heta "frihet, jämlikhet, syskonskap". Finns det syskon måste det också finnas en Fader, och för en katolik är det självklart att det också finns en Moder, som samtidigt är både Maria och Kyrkan.

Den frihet som en kristen människa äger är i allra högsta grad beroende av detta sammanhang. Man förstår detta bättre när man jämför kristendomen med Islam. Islam betyder underkastelse, och för muslimen är underkastelsen under Allahs outgrundliga vilja det primära. Det är en underkastelse som framför allt tar sig uttryck i kollektiva riter och där religionens samband med politik, språk, ekonomi och koranens oföränderlighet är av grundläggande betydelse. Det betyder att Islam är starkt bunden av det förgångna och endast med stor svårighet låter sig anpassas till nya sociala förhållanden.

För den kristne är den himmelske Fadern ingen outgrundlig vilja utan en personlig kärlek till människan som framför allt uppenbarat sig i Jesus Kristus. Gud har skapat oss människor med fri vilja till att säga ja eller nej till denna kärlekens uppenbarelse, och denna fria vilja är människans signum just som människa. Friheten blir som störst när vi säger ja till denna kärlek, vilket inte innebär underkastelse under en outgrundlig vilja utan ett kärlekens "ja" till att leva i Guds kärlek.

För de flesta människor i Sverige av i dag är alla religioner lika och dessutom en privat angelägenhet. Men att alla religioner ur statlig synvinkel skall behandlas lika (tolerans och religionsfrihet) är inte detsamma som att alla religioner har samma värde. Det är av grundläggande betydelse att vi reflekterar över frihetens förutsättningar, att vi reflekterar över vårt kristna arv, att vi inte tar friheten som något självklart utan inser dess beroende av en underliggande värdegrund och dess beroende av en transcendent människosyn.

S:t Eriks dag och pingstafton 2013

Se vidare om religionsfrihet och om kristendomens betydelse för den europeiska kulturen: http://www.news.va/en/news/the-right-to-express-the-faith