Gud i dag

Knappt har svallvågorna efter paret Ekmans konversion till katolska kyrkan lagt sig förrän religionshistorikern Christer Hedin leverar en bredsida mot svensk frikyrklighet över huvud taget. I en artikel i Uppsala Nya tidning den 17 mars (citerad här och här) förutsäger han frikyrklighetens undergång men också den katolska kyrkans överlevnad. Hedin, som beskriver sig själv som oengagerat svenskkyrklig, menar att frikyrklighetens strävan efter upplevelser i form av en euforisk lyckokänsla väger lätt mot den katolska kyrkans strävan efter stillhet, eftertanke och tradition. Den karakteristik som Hedin formulerar är till synes helt bestämd av psykologiska faktorer. Hur viktiga sådana faktorer än kan vara i för enskilda konversioner, så finns det teologiska skillnader som inte skall underskattas vid en jämförelse.

Den saken blir man medveten om, när man granskar Anders Gerdmars blogginlägg ”Varför jag aldrig valde att konvertera till Rom”. Gerdmar är rektor för Livets Ords teologiska seminarium och en framträdande person inom Livets ord, den rörelse som paret Ekman nu lämnat i samband med sin konversion. I sitt blogginlägg går han igenom viktiga teologiska skillnader men också vad han anser vara gemensamt tankegods för alla kristna kyrkor i världen. Vad man kan lägga märke till i Gerdmars uppräkning av det gemensamma som har ”frälsningsbetydelse” är att där saknas ett omnämnande av både kyrka och sakrament. I stället betonas ”Guds ord” som källa till tron. Denna starka betydelse av Bibeln som Guds ord är ett arv från reformationen och karakteristisk för hela den protestantiska kyrkogruppen. Den innebär att man kan ”hoppa över” en tvåtusenårig tradition och grunda nya kyrkor direkt på bibelordet. För en katolik är det i stället gudsuppenbarelsen i Jesus Kristus som är det grundläggande och om denna gudsuppenbarelse vittnar inte bara Bibeln utan också den kyrka som instiftats av Jesus själv och som förvaltar icke bara den i Bibeln återgivna skrivna traditionen utan också handlingens tradition i gudstjänst och sakrament.

Betoningen av ordets vittnesbörd och utelämnandet av den sakramentala handlingen sammanhänger med en annan ensidighet inom frikyrkligheten: bristen på inkarnatorisk teologi, d.v.s. en teologi som tar sin utgångspunkt i Guds människoblivande i Jesus Kristus och inte bara i försoningen. En sådan inkarnatorisk teologi är viktig inte bara för förståelsen av kyrkans väsen utan också för förståelsen av Marias betydelse.

När Gerdmar mot allt detta betonar Bibelns prioritet och dess utslagsgivande röst bortser han från en viktig faktor: nödvändigheten av tolkning. I själva verket är det just denna tolkning som har lett till den reformatoriska rörelsens uppsplittring i ett mycket stort antal kyrkor, samfund och sekter. All bibelläsning innebär samtidigt en tolkning utifrån förutsättningar som inte alltid är medvetna för bibelläsaren (se vidare mitt blogginlägg om den nödvändiga auktoriteten). Det går helt enkelt inte att läsa Bibeln ”from scratch”. Också den historiska bibelforskningen har sina givna utgångspunkter. Frågan om Bibelns auktoritet blir i själva verket en frågan om läroauktoritet. Katolska kyrkan har här en tvåtusenårig lärotradtion att bygga på som bevarar den från ensidighet och låter den kristna tron fördjupas i all dess rikedom.