"Gift dig med den du älskar"

”Gift dig med den du älskar”. När jag  fick ögonen på Svenska kyrkans annons om  snabbvigslar för såväl heterosexuella  som homosexuella par, slog det mig att det finns ett sällan uttalat samband mellan homosexualitet och reformation. Det sambandet består i uppror mot det bestående, inte mot fysiskt förtryck utan mot det som man upplever som ett ideologiskt förtryck. Man vill inte låta sig nöja med vedertagna eller traditionella värderingar utan vill finna nya vägar för att tillfredsställa sina egna personliga önskningar och behov. För reformationens del har resultatet blivit en ständigt fortgående splittring i nya samfunds- och kyrkobildningar, som alla bygger på uppror mot det närmast föregående.  För statens del bygger förändringar i det sociala samlevnadsreglerna på föreställningen att sådana regler är av privat och individuell natur, som i grunden inte har något med samhällets bestånd att göra. Resultatet blir nya krav från nya grupper om att just deras intressen skall tillfredsställas och godkännas av staten. Det är inte utan skäl som de reformatoriska kyrkorna också är de som snabbt och utan större betänklighet anammar förändringar i det sociala samlivet för att genom teologiskt, ofta torftiga motiveringar ge sken av att stå på biblisk grund.

Samtidigt läser jag på Catholic News Agency’s hemsida en recension av en dokumentärfilm om tre personer med homosexuella böjelser, som genom den katolska kyrkan fått hjälp att finna sin sanna identitet inte i sin sexualitet utan i sitt förhållande till Gud. Att katolska kyrkan motsätter sig homosexuella äktenskap och homosexuell utlevelse sammanhänger med att hon inte ser människans mål som en lycka här i tiden utan som en lycka för evigheten. Denna ”lycka för evigheten” är inte tillgänglig enbart med förnuftets hjälp, därtill fordras också den gudomliga uppenbarelsen genom Jesus Kristus. Traditionen, ”traditio”, överlämnandet av denna uppenbarelse till kommande generationer sker inte genom ständig opposition mot den en gång för alla givna uppenbarelsen utan genom fortgående fördjupning och insikt i dess innehåll. Denna fördjupning sker i katolska kyrkan framför allt genom hennes magisterium, hennes läroämbete, men är tillgänglig för alla.

”Gift dig med den du älskar” – det skulle kunna vara en uppmaning också från katolska kyrkan. Men här handlar det inte om att ge vika för begärets impulser eller tillfälligheternas kastvindar utan om att svara ja på den enda evigt förblivande kärleken: Guds kärlek till oss. Vi älskar därför att han först har älskat oss och sänt sin Son till försoningsoffer för våra synder.  Att ”gifta sig” skulle i det sammanhanget betyda att svara ”ja” till den Gud som redan trolovat sig med oss genom Jesus Kristus. Det är Kristus som är den sanne brudgummen och församlingen i vilken den enskilde kristne är infogad genom dopet och tron, som är bruden. Det är en relation som skall smitta av sig också på äktenskapet mellan man och kvinna. "Gift dig med den du älskar", ja, men ännu viktigare är fortsättningen: "Älska den du har gift dig med". Mot den sekulariserade världens uppfattning av kärleken som en berusande passion ställer kyrkan kärleken som ett uppdrag och en kallelse, ja, en dygd, en nödvändighet. ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet”, skriver Paulus i Efesierbrevet 6:25. ”Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan” (6:32).

Se också Maria Ludvigssons ledare om det politiska herdabrevet!