Som socialminister Göran Hägglund påpekar i tidningen Dagen tycks en av de vanligaste traditionerna i dag vara den som återkommer två gånger om året och som består i att diskutera de traditioner som är knutna till skolavslutningar. Skolverkets försök att skilja på tradition och religion är i grunden misslyckat, eftersom religion i hög grad handlar om tradition och därför att de flesta traditioner i vår samhälle är kristna traditioner eller återgår på kristna traditioner (bortsett möjligen från surströmming, men vem vet vad som döljer sig bakom också detta?). Namnlängden i almanackan är inpyrd av kristna helgon, som för de flesta människor i vårt land visserligen är okända men som fortfarande firas med omsorg inom den katolska och (delvis med andra datum) inom de ortodoxa kyrkorna.
"Tradition" (av lat. traditio) betyder det som överlämnas från en människa till en annan eller kanske av en generation till nästa. Aposteln Paulus säger i 1 Kor. 11:23 att han från Herren (d.v.s. Kristus) tagit emot det som han nu för vidare församlingen i Korint, nämligen de s.k. instiftelseorden till eukaristin, nattvarden. Han har visserligen inte hört Jesus själv uttala orden, men han har tagit emot orden genom Kyrkans tradition och för dem vidare på samma sätt. Kyrkan är i grunden en tradition, ett traditionsbärare från Kristus, långt innan denna tradition på 300-talet får sina yttre gränser i det som vi nu kallar Bibeln. Traditioner är dessutom inte bara det hörda och skrivna utan kan också vara bilder, kläder, arkitektur och musik, något som Fredrik Heiding påpekar på Signums hemsida. Kommer man till en kyrka så är man m.a.o. omedelbart innesluten i Kyrkans tradition vare sig där firas någon gudstjänst eller inte. Om denna tradition vittnar inte bara krucifix och Mariabilder utan själva kyrkobyggnaden.
För de flesta människor i vårt land är de kristna traditionerna inte särskilt levande. Ändock firas de på ett eller annat sätt. Inget helgon är så firat som Lucia! Skolans läroplan säger att eleverna skall undervisas om de kristna traditionerna, inklusive psalmer och bibelberättelser. Kan det göras bättre än genom ett besök i kyrkan? Ändock möter man ständigt denna rädsla för religiös påverkan. Kan inte människor, inklusive barn och ungdomar, tänka själva?
Man behöver inte gå i kyrkan för att möta traditioner. Vi är ständigt omgivna av traditioner. Vi påverkas ständigt av olika traditioner som vi möter med eller mot vår vilja. Men vi är alltid fria att säga ja eller nej till de traditioner vi möter. Vi behöver inte låta oss påverkas mer än vad vi själva vill. Vi är fria att välja . Men vad skall jag välja?
Mig tycks det som om det viktigaste valet är att välja en tradition som respekterar mitt fria val. Jag vill leva i en tradition som respekterar mitt människovärde, mitt ja eller nej, inte en som kräver min underkastelse och totala lydnad för något som jag inte begriper. En sådan frihetsförsvarande och frihetsbevarande tradition har jag mött i den kristna tron. En sådan tradition vill jag att ungdomar i dag skall få möta. Varför förvägra dem ett sådant, kanske livsavgörande möte? Kan dom inte tänka själva?
Se också Ulf Jonssons ledare Jul i Grönköping ; Ingen kommer undan religionen
(Debatt i tidningen Dagen) ; Ta debatten , Birros blog
samt skolministerns uttalande. Se också Luciatåg in i det svenska samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar