Rondellhundens återkomst

Sv.D. meddelar att konstnären Lars Vilks till sommaren kommer att ha en utställning på ett galleri i Malmö. Där kommer han att ställa ut såväl rondellhundar som andra avbildningar av profeten Muhammed. Med anledning av detta har Malmö stads dialogforum kallat till en sammankomst med representanter för olika religioner i Malmö. För att undvika våldshandlingar kommer man att föreslå dem som känner sig kränkta att göra polisanmälan i stället för att gripa till våld. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu, som inte precis gjort sig känd som någon försvarare av judar, ställer emellertid i detta fall upp till försvar för muslimerna. Reepalu anser Vilks rondellhundar vara "bedrövlig" konst och hoppas på publikfiasko. Vilks själv säger att man måste kunna kritisera Islam.

Problemet är att den "kritik" som man menar sig vilja framföra med bildmässiga framställningar i hög grad är känslomässigt grundad och inte så lätt låter sig transponeras till begripliga utsagor. Detta gäller inte bara om Vilks rondellhundar utan också om Elisabet Ohlson Wallins kristendomskritiska målningar eller installationer. De är uttryck för konstnärens aversion och påminner snarast om när små barn skriker och stampar utan att kunna göra sig förstådda. Ur den synpunkten är det inte underligt om konstverken också blir känslomässigt mottagna och avvisade, d.v.s. uppfattas som hädelse. Därmed har man knappast åstadkommit någonting gott utan hamnat i ett skyttegravskrig.

Vill man verkligen framföra kritik – vilket man har all rätt att göra – och åstadkomma någonting positivt med sin kritik, då måste man göra det med rationella argument och förnuftiga resonemang och inte bara genom att sparka bakut. Detta gäller i hög grad den kritik som man vill framföra mot Islam men också mot andra religioner. Det finns företeelser inom Islam som det är lätt att uppfatta som oförenliga med vad vi brukar kalla demokratiska värden. Till dessa värden hör människovärdet, tanken på alla människors lika värde och uppfattningen om den fria viljan. Att dessa värden står i överensstämmelse med eller till och med har sin grund i kristen tro är visserligen tänkvärt men inte nödvändigt för en rationell argumentering.

Vad man kan hoppas på är därför att man avstår från sluggerboxning och i stället samtalar om grunderna för vår demokratiska ordning. Till denna hör inte bara yttrandefrihet och religionsfrihet utan också respekten för människovärdet och synen på människan. En religion som griper till våld eller som vill ha lagar till skydd mot hädelse gräver snart sin egen grav.

Se också mitt tidigare blogginlägg: En Gud som låter sig hädas
Se också Sverige behöver fler anti-islamister