lördag 20 april 2013

Hat eller vänskap – i Boston och här

"Vem hatar?" frågar Jenny Nordberg i torsdagens Sv.D. med anledning av bombdådet i Boston. "Vem hatar en åttaårig pojke, som hade kommit för att heja på sin pappa? Vem hatar hans mamma? Vem hatar en löpare som inte har några ben längre? Vem hatar något mycket större, som gör att oskyldiga människor måste dödas eller lemlästas för att sätta skräck i en befolkning?" Även om vi i dag vet eller tror oss veta namnen på den skyldiga står frågorna kvar. Hur kunde detta ske? Vad fanns det för motiv bakom terrordådet i Boston?

Det kan finnas flera tänkbara svar. Man har t.ex. pekat på behovet av att väcka uppmärksamhet för Tjetjenien-frågan  eller av att demonstrera västvärldens sårbarhet för islamistiska attacker. Ett citat från den dödade 26-åringen kastar ett oväntat ljus över frågan: "Jag har inte en enda amerikansk vän. Jag förstår dem inte". Citatet avslöjar ett utanförskap som säkert är svårt att förstå för den som inte själv har upplevt det. Det räcker inte som förklaringsmodell, men det kanske avslöjar en situation som utgör bakgrund till att den utanförstående upplever sig som "offer" för västlig exploateringskultur och därför också själv blir offer för den extremistiska "gräv där du står"- rörelsen för att få mening i sitt sårbara liv. Det är inte fråga om en så enkel sak som att "hata" utan om att försöka bringa ordning i sitt inre kaos. Man får inte heller glömma den "lön för mödan" som Islam utlovar martyren.

Samtidigt avslöjar citatet en svårartad brist hos oss själva: att inte lyssna till avvikande röster utan genast avfärda dem som omöjliga ideologier. Att lyssna betyder inte att acceptera det som sägs men att acceptera den som talar – som en vän. Integration måste börja med vänskap. Vad kan inte vänskap åstadkomma, långt mer än politiska överenskommelser och högtidliga deklarationer? Vad skulle inte vänskap kunna åstadkomma i låsta positioner? Vänskap är förmodligen det minst brukade och minst prövade medlet för att skapa mänskliga relationer i till synes omöjliga lägen. Hur var det aposteln Paulus skrev? "Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn det onda med det goda" (Rom. 12:21).  Terrordådet i Boston kan lämna oss med icke avsedda effekter: att bli varsammare i vårt umgänge med varandra; att bygga vänskap i stället för murar. Först genom vänskap kan man nå förståelse och kanske också vinna den som aldrig tidigare blivit vunnen.

Se också: The Boston Bombings and the Problem of Evil
och Mer än extremism bakom bomberna 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar